Tisdag.
HANNA 060321.
Solen skiner, men det är kallt. Den har skinit nästan varenda dag på sistonde, dock inte i helgen då mina systrar var här, men det var ju ett ljus i sig. Det var helt otroligt att få ägna lite tid tillsammans med dom jag varit van att alltid ha omkring mig. Tråkigt att Maria inte kunde följa med, saknaden finns där inne. Men jag är otroligt glad och tacksam för att ni kom och ägnade eran tid med mig.
Idag har jag tvättat bilen invändigt, händerna är som russin och ändå känns det som att det skrubbandet jag gjorde inte alls märks då bilen i övrigt är fruktansvärt vanvårdad. Tvättat lite, strykningen väntar, maglat, ska hämta barnen, mår inte alls hundra idag, jag vägrar att bli sjuk nu när vi äntligen ska få spendera lite tid tillsammans. Lite samarin så mår förhoppningsvis magen bättre på ett tag.
Satt och tittade på lite lägenheter för en stund sedan, det finns inte ord att beskriva hur gärna jag skulle vilja, men det krävs ju mer än den viljan, ett annat jobb och framförallt är frågan hur jag ska lyckas få en lägenhet? Aja, det blir ett senare problem.
Igår var jag sjuk, sov 17 timmar av dygnets 24. Klockan två hade jag precis tagit mig ur sängen för att snälla Jonas skulle skjutsa hem mig då Marcus ringde. Familjen var mycket väl informerad om att jag skulle komma hem först klockan fyra för att hämta Fia då hon inte bör gå ensam från skolan, det hade jag lovat att fixa. Men nu hade inte Marcus med sin någon nyckel. 12 år, kom igen, då är man inte vilket barn som helst längre, man kan inte lämna hjärnan hemma varje dag. Nåja, vi satte oss i bilen och han hann prata med mig åtminstonde ett par gånger och undra var vi var - han ville bara påminna mig om att han frös. Jaja, vi är på väg och det visste han sedan tidigare. Solen sken och det var plusgrader, hade man bara promenerat lite skulle man inte alls ha frusit, väl framme inser vi att han fortfarande står kvar utanför skolan, han har inte ens förmått sig att promenera hemmåt och dessutom inte ens stängt jackan. Pust!
Den dagen jag skaffar barn ska se till att lära dom ett och annat som är ganska grundläggande för ett liv här på jorden. Det går inte att va barn i alla år, tillslut måste man väl själv vilja växa upp och visa att man kan stå på egna ben...?
Söker lite jobb nu inför sommaren iaf. Känner att jag troligtvis, om möjligt, inte kommer att bli kvar här. Jag har visserligen betald semester och det är ju inte fy skamm, men det vore otroligt skönt med ett jobb där jag skattar på pengarna och kanske tillomed har råd att skaffa något eget ställe att bo på. Dethär är precis som att flytta hem igen. Inte alls min grej. När jag dessutom kommer hem o märker att folk har varit i mitt rum känns det inte alls speciellt skoj. Jag vill ha privat tid ibland och tycker inte alls att det är speciellt konstigt?
Nu är det dags att ta itu med lite mer tvätt och snart ringer nog Marcus och vill ha skjuts så, det finns bara en sak att göra. Gör klart så är det gjort...
Bless you.
Solen skiner, men det är kallt. Den har skinit nästan varenda dag på sistonde, dock inte i helgen då mina systrar var här, men det var ju ett ljus i sig. Det var helt otroligt att få ägna lite tid tillsammans med dom jag varit van att alltid ha omkring mig. Tråkigt att Maria inte kunde följa med, saknaden finns där inne. Men jag är otroligt glad och tacksam för att ni kom och ägnade eran tid med mig.
Idag har jag tvättat bilen invändigt, händerna är som russin och ändå känns det som att det skrubbandet jag gjorde inte alls märks då bilen i övrigt är fruktansvärt vanvårdad. Tvättat lite, strykningen väntar, maglat, ska hämta barnen, mår inte alls hundra idag, jag vägrar att bli sjuk nu när vi äntligen ska få spendera lite tid tillsammans. Lite samarin så mår förhoppningsvis magen bättre på ett tag.
Satt och tittade på lite lägenheter för en stund sedan, det finns inte ord att beskriva hur gärna jag skulle vilja, men det krävs ju mer än den viljan, ett annat jobb och framförallt är frågan hur jag ska lyckas få en lägenhet? Aja, det blir ett senare problem.
Igår var jag sjuk, sov 17 timmar av dygnets 24. Klockan två hade jag precis tagit mig ur sängen för att snälla Jonas skulle skjutsa hem mig då Marcus ringde. Familjen var mycket väl informerad om att jag skulle komma hem först klockan fyra för att hämta Fia då hon inte bör gå ensam från skolan, det hade jag lovat att fixa. Men nu hade inte Marcus med sin någon nyckel. 12 år, kom igen, då är man inte vilket barn som helst längre, man kan inte lämna hjärnan hemma varje dag. Nåja, vi satte oss i bilen och han hann prata med mig åtminstonde ett par gånger och undra var vi var - han ville bara påminna mig om att han frös. Jaja, vi är på väg och det visste han sedan tidigare. Solen sken och det var plusgrader, hade man bara promenerat lite skulle man inte alls ha frusit, väl framme inser vi att han fortfarande står kvar utanför skolan, han har inte ens förmått sig att promenera hemmåt och dessutom inte ens stängt jackan. Pust!
Den dagen jag skaffar barn ska se till att lära dom ett och annat som är ganska grundläggande för ett liv här på jorden. Det går inte att va barn i alla år, tillslut måste man väl själv vilja växa upp och visa att man kan stå på egna ben...?
Söker lite jobb nu inför sommaren iaf. Känner att jag troligtvis, om möjligt, inte kommer att bli kvar här. Jag har visserligen betald semester och det är ju inte fy skamm, men det vore otroligt skönt med ett jobb där jag skattar på pengarna och kanske tillomed har råd att skaffa något eget ställe att bo på. Dethär är precis som att flytta hem igen. Inte alls min grej. När jag dessutom kommer hem o märker att folk har varit i mitt rum känns det inte alls speciellt skoj. Jag vill ha privat tid ibland och tycker inte alls att det är speciellt konstigt?
Nu är det dags att ta itu med lite mer tvätt och snart ringer nog Marcus och vill ha skjuts så, det finns bara en sak att göra. Gör klart så är det gjort...
Bless you.
Kommentarer
Trackback
