Det är mycket nytt som händer, nytt jobb, ny stad (eller vad man ska säga, det var ju trots allt två år sedan jag bodde här nu) tillbaka till gamla vänner, bor hemma... väntar på lägenheten än osv. Just när är de mycket som påfrestar, det känns bra, samtidigt som jag jag känner mig helt svajig...

Jag känner mig helt tom utan Jonas, men jag kämpar på... Det är liksom inte det att vi varait på olika håll i en vecka, snarare att det är minst en månad tills vi bor tillsammans igen och jag trodde verkligen inte själv att jag kunde längta så mycket. Det är knasigt dedär, men mycket har nog att göra med det nya jobbet o allt runtikring. Känns underbart att vara med min familj igen, att däremot bo hemma igen kan vi väl diskutera, det känns sådär. Det är trots allt mer än två år sedan jag flyttade och man hinner snabbt välja sig vid att göra på sitt eget vis. Laga den mat man är sugen på, just då man är hungrig, städa då de är smutsigt, slippa smyga osv. men allt har ju förståss sitt positiva och det är klart jag är glad att jag får bo här hemma. Den första oktober bor jag däremot på Tomtebo, mina katter kommer upp med Jonas och Björn som skjutsar hit alla möbler, själv vänder Jonas tillbaka och åker till Barcelona innan han kommer tillbaka för att stanna, min älskade älskling!