Måndag.
HANNA 060101.
Då var allt klart, utan att påstå att jag är morsk eller överhuvetaget utan rädsla ska jag säga att det känns otroligt kul. Nu är verkligen allt klart, uppsagd från jobbet och lägenheten är överlåten i 2an hand. Jag kan inte sticka under stolen med hur mycket jag saknar min Jon och att komma 65mil närmare kommer bli något, helt annorlunda, det är som att till och med jag kan lista ut det. Köpt en stor resväska inför flytten men på nåt vis känns det fortfarande som något jag skulle vilja göra men aldrig kommer våga, det vore så typiskt mig, men den här gången ska jag se till att våga, stå på mina egna ben, för nu lämnar jag mitt liv här på något konstigt vis. Det och de jag älskar finns kvar, det tvivlar jag inte på. Men det är få i Stockholms trakerna jag känner att jag kan luta mig tillbaka till. Känner iprinip en, sicken tur att det är en underbar själ som får mig att våga satsa då.
Nyårsafton igår, jobb idag. Vi hade det toppen, fram till tolvslaget och lite därefter var det bara jag, Erika, Sanna och Linda. Vi åt bakpotatis och inbakad oxfilé, det smakade. Efter tolvslaget fulländades truppen då Sofia och Lisa kom. Det är alltid vi och kommer alltid att vara. Mina flickor. Vi bara var och hade en mysig kväll tillsammans. 1a Februari åker Lisa & Sofia till Australien i ett år. Jag flyttar dagarna innan och Linda flyttar in i sitt eget på Haga. Jag kommer att sakna, men ju längre tiden går, desto svårare blir saker och ting. Tiden går och man kan inte alltid vänta...
Ingen fåg mig att känna som du gör.
Då var allt klart, utan att påstå att jag är morsk eller överhuvetaget utan rädsla ska jag säga att det känns otroligt kul. Nu är verkligen allt klart, uppsagd från jobbet och lägenheten är överlåten i 2an hand. Jag kan inte sticka under stolen med hur mycket jag saknar min Jon och att komma 65mil närmare kommer bli något, helt annorlunda, det är som att till och med jag kan lista ut det. Köpt en stor resväska inför flytten men på nåt vis känns det fortfarande som något jag skulle vilja göra men aldrig kommer våga, det vore så typiskt mig, men den här gången ska jag se till att våga, stå på mina egna ben, för nu lämnar jag mitt liv här på något konstigt vis. Det och de jag älskar finns kvar, det tvivlar jag inte på. Men det är få i Stockholms trakerna jag känner att jag kan luta mig tillbaka till. Känner iprinip en, sicken tur att det är en underbar själ som får mig att våga satsa då.
Nyårsafton igår, jobb idag. Vi hade det toppen, fram till tolvslaget och lite därefter var det bara jag, Erika, Sanna och Linda. Vi åt bakpotatis och inbakad oxfilé, det smakade. Efter tolvslaget fulländades truppen då Sofia och Lisa kom. Det är alltid vi och kommer alltid att vara. Mina flickor. Vi bara var och hade en mysig kväll tillsammans. 1a Februari åker Lisa & Sofia till Australien i ett år. Jag flyttar dagarna innan och Linda flyttar in i sitt eget på Haga. Jag kommer att sakna, men ju längre tiden går, desto svårare blir saker och ting. Tiden går och man kan inte alltid vänta...
Ingen fåg mig att känna som du gör.
