Hur gör man för att bli kvitt en riktigt långdragen förkylning, äter frukt i mängdet, omega3, kanjang, krom, ipren, nässpray och naturläkemedel för bihålorna - men det hjälper inte. Vad ska jag göra? På onsdag finns det ingen återvändo, jag ska vara frisk. Jag ska kunna njuta av tiden i fjällen fullt ut och det är svårt om jag inte är frisk, kan absolut inte riskera att vara sjuk när jag kommer hem igen.

Bokrea inatt, funderar på att åka dit, beror helt på om Jonas vill somna - vore kul att se vad som erbjuds. Köpte lite kurslitteratur idag och jag vill inte ens tänka på vad två futtiga böcker kostade mig, dryga 700kr, det var den månadens studiebidrag!

Har ni föresten sett reklamen om människorna som lever i smuts? Det är fruktansvärt, jag förstår verkligen inte hur människor kan leva så? ...och jag som tappar bort saker här hemma, undrar hur dom bär sig åt för att hålla reda på saker och ting. Jag är glad att jag inte är hemma och har möjlighet att se det men för er andra, kolla på fyran på onsdag så kan ni återberätta.

Vi hörs och ses!

Vårsolen är nog det finaste jag vet. Synd att jag ska jobba, men ska skynda mig nu så hinner jag med en promenad först. Vill uppmana er, om det nu är någon fler än Helena som läser min blogg? Att kommentera, bara säga hej, det är så mycket roligare när man ser att det fakgtiskt är nogn som läser... :) Så visa att ni är här.

Ut i solen med er...

Nu är det jobb som gäller. Idag, imorgon och på söndag - känns sådär men helt okej. Tänk om man kunde säga; Pengar kom - och pengarna kom. Nej, skämt och sido, känns kul att träffa lite arbetskompisar.

Vill tillsist nämna vår brevbärare, om nu jag inte är den enda som älskar känslan att få hämta posten, det är som rena julafton även om den ofta byggs upp på räkningar och reklam, men på något vis tycker jag ändå det är festligt när jag i mitt fall hör att posten kommer. Vår brevbärare kör någon slags högljudd brevbärarmoped med flak, så varje morgon när klockan börjar närma sig elva brummar det på ett alldeles speciellt sätt här utanför.

... och då vet man, att nu är posten här!

Nu har jag äntligen köpt en ny dator! En dator jag ska kunna använda överallt men framförallt i skolan. Känns hur bra som helst! Nu är det bara att vänta. Dessutom är det på torsdag bara en vecka kvar tills vi åker till fjällen. På torsdag nästa vecka sitter vi förhoppningsvis där i solen.



Dags att återgå till plugget.
- Önskar mig lycka till!

Förkylningen har här nu på riktigt tagit fart, halsen svider och gör ont, öronen knastrar och huvudet är tungt. Pappa och Daniel ska ju köra rally idag och jag som skulle vara där och heja fram dom, så blev det inte. Efter jag har många viktiga dagar i skolan i veckan kan jag bara inte vara sjuk och jag övervägde därför att sitta hemma och plugga, därmed inte riskera att bli mer sjuk - det vore katastrof om jag inte han friskna till innan tisdag. Vil iaf. med dethär sända en tanke till far och bror och önska dem all lycka idag i skolskenet.

...och hörrni, jag skaa vinna dendär autionen på tradera!

Så slutligen vaknade Jonas, vi åkte till Sävar och skrev ut allt det jag duktigt påtat ihop, pappa hjälpte oss att titta över bilen, men de är som vanligt när man behöver hjälp. Självklart har allt blivit bra, just i den sekund när någon ska hjälpa en. Jaja, så länge bilen fortsätter må bra har vi ju inga problem.

Här ligger vi nu, alla fyra i soffan och myser och gör ingenting och så kommer kvällen att förbli.
Man får ta tillfällena i akt och passa på!

Vaknade vid halv tio idag, sovmorgon. Än mer förkyld idag, stoppade i mig en alvedon och plockade fram skolböckerna, det är guldläge till sånt när Jonas fortfarande sover. Däremot har jag ännu inte öppnat böckerna, hamnade i blogg.se - senaste bloggar... rätt intressant att se hur andra skriver och laddar upp bilder. Blev lite inspirerad. Dedär med bilder kan göra en blogg väldgt intressant så här framöver ska jag tänka över om jag har några intressanta bilder att ladda upp i samband med nästa bloggande. Utmaning!

Nu, dags att öppna böckerna innan Jonas vaknar, så mycket svårare att koncentrera sig då, däremot är vädret mulet och därmed inte alls lika mysigt att promenera i. Synd, men mer tid åt böckerna!

Helg, känslan av helg är nog det i särklass bästa jag faktiskt vet. Hela fredag går så otroligt enkelt. Just idag kom den lite på sniskan men, det är ju fredag och just den veckodagen är svår att förstöra, om man inte ska jobba villsäga. Lite förkyld idag men inte värre än att jag är i form för det allra mesta...

Till att börja med har det ju varit fantastiskt väder, solen sken när jag cyklade till skolan, dock låg skärmen på hjulet och sänkte mig en aning - det otroligt tungt att cykla. På något vis höll jag ångan uppe och i fullt flås parkerade jag cykeln på skolan för några ynka timmar. Väl där har jag tagit med ett usb-minne för att överföra allt de arbete jag ambigöst påtat ihop där hemma, sammanfattningar av hela momentet. Jag tar mitt minne med mig och sätter mig vid en efter en dator i biblioteket för att försöka överföra och skriva ut, när jag inser att i all hast har jag lämnat kopieringskortet hemma på byrån. Åh nej! - Aja, tänker jag och hittar snabbt en lösning - jag lägger dokumentet på mailen och skickar det till pappa så kan Jonas ta det med hem från jobbet, smart! En halvtimma senare har jag trligtvis hunnut testa varenda dator på hela biblioteket, säkerligen ett tiotal iaf. och en bibliotikarie förklarar vänligt att usb-läsarna endast fungerar då de är på humör, vilket dom tydligt inte var idag. Suckar lite för mig själv då jag nu inte hittar någon annan lösning än att själv åka till Jula för att hoppas på datorer med bättre humör. Går på mina lektioner, än lite mer förkyld efter min flåsiga cykeltur men tänker att - innan det ska få stoppa mig.

Men... jag hade ju inte riktigt planerat för den resan och busskortet ligger även det hemma på byrån så jag tar min inte allt för snabba cykel och trampar mig hemmåt. Innan jag ens hunnit utanför universitetsområdet är jag helt mör i benen och måste vila, promenerar en bit men då det inte allls visar sig vara lika effektivt trampar jag igång än en gång.

Väl hemma kastar jag i mig lite mat för att hinna till Jula innan pappa åker hem och döm om all förvåning där i all otur så hinner jag faktiskt fram. - Får tag i far min och när mappen på datorn öppnar sig....

...så har tre av alla de säkert 20 filerna på minnet bytt format till något ytterst konstigt som inte ens går att öppna, aldrig hört talas om något liknande. Alla de andra filerna, som för övrigt också var word-filer ser ut precis som när jag imorse hojade iväg mot skolan, glad över vad jag hade åstakommit. - Men som sagt var, man ska inte vara ledsen på en fredag. Åkte vidare till stan där jag träffade Helena för en trevligt men lite förvirrad runda.

...och så har man nu helgen framför sig, sovmorgon imorgon - lite plugg, förhoppningsvis mycket både motivation och plugg, förhppningsvis även en massa fint promenadväder. Önskar er alla en trevlig helg!

Det stör mig, det kan nästan driva mig till vansinne men människor som planerar, än värre de som planerar men inte kan hålla varken löften eller tider. Vad som dessutom nästan kan orsaka jordskrev är när jag inte fått äta och idag kom allt samtidigt. Väl hemma med mat i magen har jag börjat lugna ner mig. Föresläsningar hela dagen och därefter en del papper som skulle fyllas i. Klassen ska vara något slags forskningsprojekt tillsammans med en polisklass, en sjuksköterskelass och en klass med läkare. Under 13 år ska vi följas i utbildning och arbete. Låter spännande, mest intressant av allt är att en individuell undersökning kommer att göras, för var och ens skull. Där ska vi kunna se hur vi utvecklats och formas av utbildningen och yrket i sig. Jag ska inte säga att jag till punkt och prickar vet riktigt vad det är jag gått med på men, det lät riktigt intressant där för stunden.

Hittat en en slags "översättningspenna" som ska hjälpa mig genom mina studier, jag tror vi kommer vara som klippt och skurna för varandra till skillnad från mig och det engelska språket. 

En riktigt mysig helg. Började med att vi hade tänkt oss till fjällen i helgen men insåg att tiden var allt för knapp då Jonas inte slutade före halv fem på fredagskvällen. Kvällen blev lugn och istället bestämde vi oss för att åka till Sundsvall och besöka IKEA på lördag, därav blev kvällen tidig liksom lördag morgon.

En riktigt mysig utflykt och en hel del fina saker till lägenheten. Det är så otroligt viktigt att trivas hemma! Efter en hel del "omkringflyttande" börjar jag verkligen ha tröttnat på att aldrig hinna installera mig någonstans. I dagsläget trivs jag riktigt, riktigt bra här och det blir bara bättre nu när ändringar sker, för att inte tala om nu efter helgen.

Ikväll har jag legdat i badet och läs (otroligt synd att varmvattnet inte räckert till att fylla upp hela bara), skrivit lite till ett arbete och haft besök av Frida och Tommy. Att man inte tar sig tid att ses oftare, jag förstår inte varför, vi bor ju ändå så gott som grannar? Nåja, gång på gång beklagar jag mig och säger att jag ska skärpa mig med bloggandet, faktum är att jag har tänkt ge det en seriös chans nu, verkligen. Dessutom har jag börjat fundera på hurvida man kan få fram en sida med alla inlägg man skrivit och på något vis printa ut alltihop? Ni vet, som när man trycker på ex. december så kommer ju alla decembers inlägg att visas, om man på något vis kunde få fram allt och bara klicka skriv ut - då borde jag ju ha dom där... helt enkelt. Någon som har några ideér om hur jag ska gå tillväga?

Så till dethär med pluggandet, bortsett från all förvirring vad det gäller litteratur och kommande tenta känns det nästan enbart kul. Tyvärr bara nästan. Min klass är säkert, helt underbar egentligen. Det är bara det att jag inte riktigt sett dom sidorna än, men jag är övertygad att det kommer. Jag ser mig själv som en tjej som står på sig, en som inte allas är särskillt liten och tyst och som faktiskt säger vad jag känner och tycker. Gillar folk det inte så är det upp till dem. Visst, alla dagar är inte jag stark heller och jag känner verkligen att ett av mina stora mål är att på allvar och på riktigt kunna stå på mig och säga att jag faktiskt skiter i vad andra tänker och tycker om mig. Att jag trivs med den person jag faktiskt är osv. Men någonting har hänt dehär senaste åren. Jag har massor med vänner, verkligen. Men under de senaste två åren har det mesta kretsat omkring att lära känna nya människor, kanske inte har haft någon jättestor "bas" att luta tillbaka på, för dom jag verkligen litat på och älskat allra mest har ju faktiskt befunnit sig här uppe i norr. Jag har funnit mig i det eftersom jag faktiskt velat vara där tillsammans med min Jonas. Vad jag sedan riktigt fått ut av det kan jag inte riktigt ta på. Jag och Jonas har visserligen kommit väldigt nära varandra men o andra sidan är jag riktigt sådär spyless på att försöka framstå som något bra, som jag faktiskt gör när jag ska lära känna nya människor - och det är just den delen av mig själv som jag avskyr. Inställsamma människor är bland det värsta jag vet och jag vill verkigen inte vara en av dem.

Så till saken, varför jag inte alls fäst mig vid klassen handlar nog framförallt om mig själv. Jag har nu kommit hem till min trygghet, saker och ting har självklart hunnit hända även här och det är inte helt utan att jag måste arbeta med de relationer jag haft som faktiskt legat av sig och inte varit alls lika intensiva under en tid. Jag känner att det räcker för mig, mitt intresse för att lära känna nya vänner i skolan finns självklart men vad jag just nu är mest intresserad av är mina riktiga vänner, dom som har och kommer att betyda mycket för mig.

Så ser jag där, hur andra beter sig som jag själv gör, men som jag verkligen önskar att jag slapp göra, osäkerheten som gör att man vill och försöker bli omtyckt, skattar i sin frånvaro och försöker hänga med på sånt man inte alls egentligen intresserar sig för, och jag vet bara inte varför - varför jag inte erkänner mina brister och bara slappnar av och är mig själv. Istället sitter vi där tillsammans och låssas känna varandra utan och innan.

Ni som gör min trygghet (systrar och bror, familj och ni vänner och du Erika), det var ni som fick mig att flytta hem igen och det är tack vare er jag är tillbaka. Nu är jag här för att bygga upp mig själv, sen vet ni alrig var jag tar vägen. Men jag har mer än ett mål med mina studier och jag tror att jag har valt helt rätt.

Sov gott allihopa!