- Vad är en intressant blogg?
Det kan vara riktigt trevligt att jobba i butik, men en del saker kan jag bara inte förstå...

Det har jag funderat på, kanske är de kändisarna som skirver i snitt åtta inlägg om dagen, kanske är det vi som mest pratar om oss själva och vad som hänt under dagen men kanske, kanske kan det vara de gånger man verkligen har funderat över något. Faktum är att det är just det som är absolut roligast att skriva om, helst dedär man retar sig tokig på under dagen, dedär som ligger och gnager bakom tinningen och dedär som gör att man bara vill skrika och oftast handlar det -förståss?!- om dumma människor, eller människor som inte har kapacitet att för tillfället faktiskt tänka till. Idag har jag mött ett flertal ur den kategorin.

Att sitta i kassan är, som vi alla vet inget jobb som någon trånar efter, ett jobb som kanske vem som helst kan få och ett jobb som kräver fullt engagemang under hela dagen. En sak ska man veta som kund, att sitta i kassan är ingenting som någon av oss älskar. Jobbet är ett jobb och det tar vi verkligen inte med oss hem, men just ikväll har jag funderat, vad som driver folk till att säga och göra så knäppa saker. Vi har en standardreplik, som tycks fungera från norr till söder, det kan jag intyga. När en vara av någon anledning inte går in, inte inlagd eller har ett dåligt tryck dyker den ofta upp "då är den nog gratis" följt av ett stort flin. Jag drar naturligtvis på smilbanden men vill inte kommentera att du är den tredje bara idag som säger samma sak. För mig är det otroligt pinsamt att behöva ringa butiken runt bara för att golvpersonalen inte sett till att göra sitt jobb och nej, osten är inte gratis idag heller. Det är ett lustigt jobb vi gör, vissa dagar, stunder, intervaller kan jobbet vara riktigt trevligt. Trevliga jobbarkompisar, trevliga tacksamma kunder en eloge till er.

Något annat som ofta händer är dessa PLU nummer, dom är hundratals tusental många och det är bara totalt omöjligt att hålla isär Mangold och rättika, svenska, inte svenska och hundra andra sorters äpplen som plötsligt dykt upp efter en lång vintertid då vi inte haft dessa.

Men till er alla, det som stör mig mest, det som jag visserligen slipper nu när jag inte längre jobbar på en butik med Sjlvscanning, vet ni vad det är? Nej, jag ska berätta. När ni kommer fram till disken och ska lämna över dosan till mig, varför stannar ni då en halv meter för långt bak, trots att ni har freeway hela vägen fram till min sida. Istället för att lämna över dosan sträcker ni er och har gärna vagnen mellan oss. Ni sträcker er så att om jag också stäcker mig allt vad jag kan så lyckas jag med en fingerudd greppa det ni försöker ge mig. Varför är det så?

Nu ska jag sluta fundera, jag är ju trots allt ledig i helgen och ska ta emot Jonas & Björn imorgon bitti.
Godnatt mina vänner, kul att ni läser här, glöm inte kommentera och säga hej!

Sovgott!

Idag är det söndag. En riktig sån där dag så man inte behöver göra någonting alls. Solen skiner ute på dom otroligt fina träden som skiftar i höstfärger. Vaknade och tog mig en promenad med Lisa, temometern visar tolv friska grader och det ör fullständigt underbart väder.

Igårkväll hade jag besök. Dagen började med en sväng med Frida på myrorna, faktum är att det är riktigt trevligt att kika på gamla saker, ibland kan man hitta riktigt fina möbler. Därefter blåbärpaj hos Frida och Erika kom och tog över, vi gick på strömpilen en stund innan vi åkte åt varsitt håll. Jag hälsade hej hos en gammal klasskompis och träffade Linda på kvällen.

Idag är det hursomhelst söndag, har precis ätit lite paj och väntar Lisa. Vi ska se film och ta det lungt idag, det är sällan jag gör ingenting så de ska bli helt enormt hräligt. Mamma och pappa som är i Grekland tycks ha det riktigt bra och jag önskar jag hade fått uppleva detsamma.

Nu uppmanar jag alla som inte sett Ice age 2 att genast gå och se den, den är fullständigt brilliant.

Lördag morgon, klockan är inte mer än åtta på morgonen. Igår åker mor o far till Grekland, avundas dom lite förståss men jag hoppas dom har det skönt. Hemma är jag och lillebror som inte alls är så liten längre, vi två har det riktigt skönt här hemma, vi äter, sover, diskar och slänger soporna i precis den ordning vi själv vill. På fredag kommer grabbarna och lämnar flyttlasset som sedan under måndagen ska flyttas in i vår nya lilla lya på Tomtebo, jag ser verkligen fram emot flytten. Om inte annat att se lägenheten och att få bli sambo igen. Pyssla lite och göra lägenheten mysig, har varit och köpt tre otroigt fina rosa ljusstakar, ett steg i rätt riktning.

Nu har jag bokat högskoleprovet, känner mig måttligt nervös men det kan vara en chans att kunna gå vidare. Jag ska börja träna och har verkligen tänkt att de ska gå någolunda, klart man kanske måste göra det några gånger innan man har riktig pejl på det och kan få ett bra resultat, men då är det dags att börja nu. - Jag vill verkligen börja plugga snart så de börjar vara dags att sätta igång. Häromdagen började jag fundera på vad jag vill göra, ärligt talat så vet jag inte. Det finns många spännande utbildningar och jag anar att jag inte ens den dagen jag kommit in, vet om det är just det jag vill göra, men jag tror på något vis att huvudsaken är att man känner sig intresserad i ämnet så finns det många olika typer av jobb inom genren. Men det är svårt, otroligt svårt.

Idag ska jag nog träffa Erika en stund, det ser jag verkligen fram emot, var så länge sedan vi kunde ses såhär regelbundet och det är verkligen hur kul som helst, samma sak gäller er alla andra och inte minst mina tjejer här i stan vilka jag inte hunnit träffa i samma utrsträckning, men snart har vi ett eget boende och då blir allt enklare och när är välkommna att knoppa förbi. Maria ringde precis, det var hon som väckre mig med glada bud. Jag blir verkligen lycklig av att känna hur nära jag har er alla och hur lätt det faktiskt är att åka och hälsa på varann nu. Jag har ju provat på annat som vi alla vet och det känns som det faktiskt lönat sig, jag uppskattar verligen närheten till e alla på ett annat sätt nu.

Nu väntar jag bara på lönen, måste klippa håret och köpa nya gardiner, längtar som bara den till vi får flytta in på Folktrovägen 12b och börja pyssla på. Så, alla ni som läser dehär är varmt välkommna förbi. Trevlig helg på er allihopa!

Söndag morgon - allting är fortfarande en aning rörigt. Det höll på strula till sig så att vi inte fick flytta in i våran lägenhet förrän några dagar in på oktober men till sist löste det sig iaf. Har sovit hos Frida inatt, henne katter håller mig vaken och kliver och trampar på mig. Bortsett från att jag har svårt att sova borta så måste jag väl säga att det vart rikigt trevligt att träffa syster ensam en stund.

Idag ska jag förhoppningsvis träffa Erika, jag börjar jobba halv två och pappa hämtar mig snällt klockan halv sju när jag äntligen får gå hem. En rätt överkomlig dag på fem timmar. Imorgon låter det som att Alva ska komma förbi en stund, hon ska sova hos mamma till på tisdag, det känns riktigt kul. Så ovant att få träffa de små "så ofta" nu när jag faktiskt har bosatt mig här igen.

Men kommer allt att funka? Det är så mycket som ska klaffa och jag är så rädd att det inte gör det. Men jag vill verkligen så då är de väl klart att vi måste kunna fixa det?

Det är mycket nytt som händer, nytt jobb, ny stad (eller vad man ska säga, det var ju trots allt två år sedan jag bodde här nu) tillbaka till gamla vänner, bor hemma... väntar på lägenheten än osv. Just när är de mycket som påfrestar, det känns bra, samtidigt som jag jag känner mig helt svajig...

Jag känner mig helt tom utan Jonas, men jag kämpar på... Det är liksom inte det att vi varait på olika håll i en vecka, snarare att det är minst en månad tills vi bor tillsammans igen och jag trodde verkligen inte själv att jag kunde längta så mycket. Det är knasigt dedär, men mycket har nog att göra med det nya jobbet o allt runtikring. Känns underbart att vara med min familj igen, att däremot bo hemma igen kan vi väl diskutera, det känns sådär. Det är trots allt mer än två år sedan jag flyttade och man hinner snabbt välja sig vid att göra på sitt eget vis. Laga den mat man är sugen på, just då man är hungrig, städa då de är smutsigt, slippa smyga osv. men allt har ju förståss sitt positiva och det är klart jag är glad att jag får bo här hemma. Den första oktober bor jag däremot på Tomtebo, mina katter kommer upp med Jonas och Björn som skjutsar hit alla möbler, själv vänder Jonas tillbaka och åker till Barcelona innan han kommer tillbaka för att stanna, min älskade älskling! 

Så var dagen inne, idag bär det av. 16.20 idag är jag återigen Umeåbo, det känns... för de första känns det overkligt, jag har "gilla läget" rätt länge nu och som sjukit in i någon slags vana, gå till jobbet - hem o äta, sen är dagen slut, för inte vågar jag vistas ute efter åtta i den här stan, nej de ska ni veta. Kanske är det jag som är löjlig och borde väx upp för att stå på mig, men det här är jag. Stockholm har hjälpt mig med mycket och jag ska absolut inte säga att jag inte kommer att längta tillbaka efter saker o ting. Stockholm är vackert och har ett utbud av det absolut mesta. Jag är inte alls lika rädd för att vara ute, trots att jag undviker kvällarna. Jag har mognat i mig själv och tagit hand om mig själv, det är en helt underbar känsla och jag tycker inte alls om när andra lägger sig för mycket i min ekonomi etc. men visst kan man behöva råd, då ringer man någon klok och frågar. Men här, på 70 mins avstånd är det ingen som ifrågasätter om jag hade råd att köpa dendär tröjan och resultatet är att jag klarat mig helt ypperligt. Visst har man varit en riktig slösare vissa gånger och när man är van Umeås utbud är det självklart att pengarna kan rinna mellan fingrarna...

Idag är jag ett vrak, jag klev upp vid åtta och packade, längre kunde jag inte sova. Jonas ligger fortfarande och snuttar, vill inte väcka födelsedagsbarnet. Jag har gråtit, packat, gråtit, skrivit ett brev till Jonas, gråtit, packat osv. Jag vet inte hur jag ska tänka, men jag vet att det här är vad jag vill och självklart även att det kommer bli en stor omställning att vara utan Jonas. Jag hoppas att jag ska trivas på jobbet och att tiden ska gå snabbt så vi snart får förenas i samma lägenhet igen.

Nu åter till packandet.

Ja, så var dagen här. Dagen då jag gjort min sista dag på Ica i Sickla. Det var med delade känslor jag lämnade jobbet i eftermiddag, två söta barn kom och sa hejdå och gav min teckingar och presenter - jag kommer sakna er också! Samtidigt som jag verkligen hoppas att det här är det rätta, att jag ska komma hem och känna att ja, det här är helt rätt. Nu är det förståss otroligt svårt att avgöra såhär tidigt.

Jag fick presenter och kort och kramar på jobbet och jag kände verkligen att folk faktiskt skulle sakna mig också. En känsla jag behövde och självklart är glad för. Att barnen tyckt om mig värmer nästan mest. Imorgon är det den 9e september och Jonas blir 21, han är redan grattad och har fått en tröja och ett par fina kallingar. Imorgon packar jag min väska och åker till Umeå, jag flyttar!

Oj, oj - jag vet inte vad jag ska känna och jag vet inte vad jag ska tänka, men jag kommer att sakna min älskling något oerhört.

Ja, tiden rinner iväg. Jobbet är så tråkigt nu så jag vet knappt hur jag ska utstå de sista dagarna. Det har inte alls med mitt jobb isig att göra, det är bara det att nu vill jag ta mig iväg. Tiderna är klara för de nya jobbet och allt är i sin fulla ordning. Till lunch åt jag nog något tokigt också och blev jättedålig, mådde riktigt dåligt och fick gå hem från jobbet tidigare. Efter en tids vila här hemma är jag iaf. i bruk nog att jobba imorgon, det måste haft och göra med lunchen.

Lite frustrerande med så lite tid till övers nu innan jag åker. Imorgon skriver vi 2a hands kontraktet och på torsdag har jag ett helt trailer-lass med tvätt jag måste göra något med och snart därefter kommer Jonas födelsedag. Har blivit fast i ett par bloggar somsagt, en del har en tendens att skriva så mycket kul så man måste nästan läsa de flera gånger. En ny blogg jag studerat idag var Ugglas www.magnusuggla.se han resonerade omkring varför man köper så mycket godis man inte tycker om, för är det inte så. När du ätit dig till slutet av godispåsen så lämnar man ju de godisarna som inte är goda, men varför i hela fridens namn har man i början valt dessa då? För det händer ju nio av tio gånger. Finns många saker man kan spekulera i, speciellt i sitt eget beteénde.

Nu ska jag planera vidare i vilket som ska packas, slängas och förvaras. Igår sålde jag min cykel, till samma pris som jag för två år sedan köpte den, jag blev totalt nedringd... vinst!

Natt nu, gonatt!

Har sovit lite halvlurigt inatt, drömt om allt och ingenting och vaknade i total förirring på morgonen,  tittade på klockan och undrade om jag hade förstovit mig, tack o lov inte - var tillomed en timma tidig. Ätiti frukost och sitter som tränger in genom gardinerna. Man får njuta av den värmen solen ger i från sig när man sitter inomhus för nu är minsann hösten på väg in med stormsteg.

Om fem dagar går flytten, jag och min resväsk åker och lämnar Jonas kvar här i Stockholm med katterna. Kommer känns konstigt nu när man är så van att alltid ha honom omkring sig, men det kan nog vara nyttigt att göra något på egen hand. Dagen jag åker är somsagt hans födelsedag, någon med presenttips?

Jag har dessutom kommit på att jag ska sälja mina cyklar för att köpa en bättre, två sämre mot en bättre kan väl vara något? Att cykla är kul och det blir bara bättre av att man har något bra att cykla på. En damcykel i all sin ära, men en lite nyare växlad cykel kan göra saken lite enklare om man ska längre sträckor.

Just för tillfället vill jag framhålla Shulman för hans krönikor, jag uppmanar er att läsa hans blogg. Har suttit och skrattat här på morgonen, via den här länken kan du kolla hur du själv skulle se ut som, asiat, hur du kommer se ut som gammal etc. roande jag lovar.... http://morph.cs.st-andrews.ac.uk/Transformer/index.html .

Igår var det inventering, jag var trött som bara den efter att ha varit ute och ätit med Jonas, hans mamma och Roger. Det var en trevlig kväll men när väckarklockan ringde morgonen därpå klockan fyra var benen tunga. På kvällen hade vi några vänner här på middag och tanken var utgång - jag drog mig dock ur så trött som jag var efter en hel dag. Nu på morgonen är jag förståss glad för det, jag mår bra och ät relativt pigg.

Vi tänkte strax ta oss ut på en promenad innan flyttkartongerna ska börja fyllas, på fredag har jag min sista dag och Jonas fyller 21 på lördag, när han är firad hoppar jag iväg till flyget och tar mig mot Umeå för att stanna. Jag kan inte riktigt förklara hur det känns, jag är ivrig samtidigt som jag inte sett lägenheten vi ska bo i och Jonas fortfarande inte har något jobb. Såklart måste man leva utifrån att det ornar dig och lägenheten är jag rätt övertygad om att den är superfin.

Nåja, lite lunch nu och sedan en promenad i höstvädret!

Inventering nu, sov gott allihopa undetriden jag räknar.... unk!