Fredag.
HANNA 060331.
- Sista Mars, ser man på.
Man ska inte snacka för mycket, glad över våren firade mina sinnen igår, idag öser snön ner. Våren är som bortblåst, som pappa sa "snön flyger inte uppifrån och ner utan från höger till vänster." Jag som hade planerat att vi skulle ut och göra nånting mysigt ikväll men det sket sig ju, iaf. hoppet om att kunna vara ute i kvällens sista sol. Här kommer nog ingen sol fram.
Blev en lång kväll igår. Jobbade från morgon och till nån gång efter elva. Micke ringer hem flera gånger, han skulle jobba till halv tio då han skulle vara hemma, Helena skulle på sittning. Micke ringde och frågade samma sak ett par gånger innan han berättade att han var på krogen där han skulle bli kvar ett tag. Jag gick och sov tillslut, men det är lite segt att inte vara förberedd på huur långt kvällsjobb det ska bli. Nåja, helg snart. Sen bara en arbetsvecka innan det bar av till Umeå. Underbart!
Helena ringde precis hem och Fia har glömt ungefär allt hon äger hos Jennifer så jag måste ta mig en vända och hjälpa henne, dom ska ha disco på fritids idag och det är klart att hon vill ha alla sina ögonskuggor så jag ska ta och hjälpa henne, såklart - snälla Hanna. tss.
Undrar just vad som blir av i helgen. Var meningen att jag skulle umgås med min kusin Katarina men det sket sig visst för henne, nu är Jonas väldigt i schack med att köpa en ny bil så det sägs kanske bli bilmässa. Kan säkert bli kul vilket som.
Sov förvånansvärt skönt inatt, som jag garanterat berättat har jag en 90' säng med 120' madrass i skumgummi. Det är inte jätteskönt. Sov iaf. där inatt eftersom jag jobbade sent. Min säng agerar garderob där all rentvätt har legat, sover sällan där. En säng är nog det jag skulle önska mig... Berättade iaf. för Helena igår att jag funderar på att söka ett nytt jobb inför sommaren, att jag kommer så långt bort genom att bo här, jag hinner inte göra nåt på kvällen och hinner heller inte lära känna någon överhuvetaget. Sen att tjäna skattade pengar. Vi får se vad som händer, har iofs. betald semester under deras utlandsresor i sommar, samtidigt som jag minsann får jobba hårt eftersom att när barnen väl är hemma är dom hemma hela dagarna. Ingen skola - inget fritids, my gosch. Nåja, sommaren är ju inte här än kan jag konstatera genom fönsterrutan.
Hagamannen är fast, efter åtta år. Jag som började tvivla på att polisen skullle greja dethär. Efter alla desperata tipsanden hit och dit. Men tillslut. Äntligen kan man vara någolunda trygg över dom som rör sig där hemma. Expressen hade en bild på mannen igår. Det diskuteras om det var fel, men själv tycker jag, att när bevisen är så pass säkrade, häng ut honom - om ni nu vet med säkerhet att det är han. Det är skönt för folk att få se. Men jag vet inte.... kanske är det fel. Allt jag vet 'är att jag och så många andra har längtat efter den här dagen!
"Ödmjukhet, det är dygt för dom som inte kommit så långt."
- Sista Mars, ser man på.
Man ska inte snacka för mycket, glad över våren firade mina sinnen igår, idag öser snön ner. Våren är som bortblåst, som pappa sa "snön flyger inte uppifrån och ner utan från höger till vänster." Jag som hade planerat att vi skulle ut och göra nånting mysigt ikväll men det sket sig ju, iaf. hoppet om att kunna vara ute i kvällens sista sol. Här kommer nog ingen sol fram.
Blev en lång kväll igår. Jobbade från morgon och till nån gång efter elva. Micke ringer hem flera gånger, han skulle jobba till halv tio då han skulle vara hemma, Helena skulle på sittning. Micke ringde och frågade samma sak ett par gånger innan han berättade att han var på krogen där han skulle bli kvar ett tag. Jag gick och sov tillslut, men det är lite segt att inte vara förberedd på huur långt kvällsjobb det ska bli. Nåja, helg snart. Sen bara en arbetsvecka innan det bar av till Umeå. Underbart!
Helena ringde precis hem och Fia har glömt ungefär allt hon äger hos Jennifer så jag måste ta mig en vända och hjälpa henne, dom ska ha disco på fritids idag och det är klart att hon vill ha alla sina ögonskuggor så jag ska ta och hjälpa henne, såklart - snälla Hanna. tss.
Undrar just vad som blir av i helgen. Var meningen att jag skulle umgås med min kusin Katarina men det sket sig visst för henne, nu är Jonas väldigt i schack med att köpa en ny bil så det sägs kanske bli bilmässa. Kan säkert bli kul vilket som.
Sov förvånansvärt skönt inatt, som jag garanterat berättat har jag en 90' säng med 120' madrass i skumgummi. Det är inte jätteskönt. Sov iaf. där inatt eftersom jag jobbade sent. Min säng agerar garderob där all rentvätt har legat, sover sällan där. En säng är nog det jag skulle önska mig... Berättade iaf. för Helena igår att jag funderar på att söka ett nytt jobb inför sommaren, att jag kommer så långt bort genom att bo här, jag hinner inte göra nåt på kvällen och hinner heller inte lära känna någon överhuvetaget. Sen att tjäna skattade pengar. Vi får se vad som händer, har iofs. betald semester under deras utlandsresor i sommar, samtidigt som jag minsann får jobba hårt eftersom att när barnen väl är hemma är dom hemma hela dagarna. Ingen skola - inget fritids, my gosch. Nåja, sommaren är ju inte här än kan jag konstatera genom fönsterrutan.
Hagamannen är fast, efter åtta år. Jag som började tvivla på att polisen skullle greja dethär. Efter alla desperata tipsanden hit och dit. Men tillslut. Äntligen kan man vara någolunda trygg över dom som rör sig där hemma. Expressen hade en bild på mannen igår. Det diskuteras om det var fel, men själv tycker jag, att när bevisen är så pass säkrade, häng ut honom - om ni nu vet med säkerhet att det är han. Det är skönt för folk att få se. Men jag vet inte.... kanske är det fel. Allt jag vet 'är att jag och så många andra har längtat efter den här dagen!
"Ödmjukhet, det är dygt för dom som inte kommit så långt."
Torsdag.
HANNA 060330.
Det är så tungt när alla i ens omgivning inte mår bra. Det får mig att inte må bra...
Snart är det helg, det är verkligen vår ute med ikväll är det jobb till 21:30 vilket känns lite si sådär, men även sånt ska ju hända. Jag har precis tvättat familjens handdukar och städat klädkammaren, Helena kommer hem för att byta om och åka vidare på en sittning och Micke jobbar sent. Nåja...
Imorgon ska vi prata om sommaren, jag och mamma Helena, jag är mycket nervös eftersom jag vet att det är då jag måste tala om att jag förmodligen inte tänkt jobba kvar. Tänk om dom sparkar ut mig med ens? Det återstår att se, och förhoppningsvis hör han från Maxi i Nacka av sig snart. Jag är nervös att han inte gör det, för då jag väl sagt att jag inte tänkt bli kvar så måste jag ju verkligen se till att hitta nåt nytt, arbetslös och hemlös kan man inte vara hur länge som helst. Tacka Nathorsvägen för att dom med öppna armar släpper mig in.
Fastnat i dessa msn spel. Passians och nåt annat skumt väldigt värdelöst spel. Men ibland är det ruskigt skönt. Jag sitter och småfunderar på vad jag ska ta med från Umeå den här gången, ska nog ta med resväskan, kan säkert hitta ett och annat som kan va bra att ha. Känner verkligen att jag behöver åka upp nu, träffa mamma och träffa mormor framförallt. Sen har ju pappa fyllt år och mamma och Daniel fyller snart år. Paket, jag måste handla paket också?
Ser fram emot en helg snart, en helg med min älskvärda...
Det är så tungt när alla i ens omgivning inte mår bra. Det får mig att inte må bra...
Snart är det helg, det är verkligen vår ute med ikväll är det jobb till 21:30 vilket känns lite si sådär, men även sånt ska ju hända. Jag har precis tvättat familjens handdukar och städat klädkammaren, Helena kommer hem för att byta om och åka vidare på en sittning och Micke jobbar sent. Nåja...
Imorgon ska vi prata om sommaren, jag och mamma Helena, jag är mycket nervös eftersom jag vet att det är då jag måste tala om att jag förmodligen inte tänkt jobba kvar. Tänk om dom sparkar ut mig med ens? Det återstår att se, och förhoppningsvis hör han från Maxi i Nacka av sig snart. Jag är nervös att han inte gör det, för då jag väl sagt att jag inte tänkt bli kvar så måste jag ju verkligen se till att hitta nåt nytt, arbetslös och hemlös kan man inte vara hur länge som helst. Tacka Nathorsvägen för att dom med öppna armar släpper mig in.
Fastnat i dessa msn spel. Passians och nåt annat skumt väldigt värdelöst spel. Men ibland är det ruskigt skönt. Jag sitter och småfunderar på vad jag ska ta med från Umeå den här gången, ska nog ta med resväskan, kan säkert hitta ett och annat som kan va bra att ha. Känner verkligen att jag behöver åka upp nu, träffa mamma och träffa mormor framförallt. Sen har ju pappa fyllt år och mamma och Daniel fyller snart år. Paket, jag måste handla paket också?
Ser fram emot en helg snart, en helg med min älskvärda...
Onsdag.
HANNA 060329.
Snön, det är snart ett minne blott. Gatorna är helt upptinade och det sipprar på vägarna, igår var det sex plusdrader och av känslan att dömma så är vi där i svängarna idag igen. Det är så härligt med vår, skulle bara vilja ha lite sol, men jag inbillar mig att den kommer, den har faktiskt visat sig väldigt mycket på senaste tiden och nu känns det som att den bara haft två dåliga dagar. Det är verkligen vår och det gör mig så pigg och full med ny kraft. Fick sovmorgon idag, väckarklockan ringde där runt tio och än en gång vända han sig mot väggen och talade om att han skulle nog prova ligga lite i hela sängen innan han klev upp, sova på min kudde ett tag. Retades alltså bara för att jag ville ligga kvar. - Hämden blir ljuv när jag börjar jobba nästa vecka...
Idag är det handling som sker, ska ta min bil och åka iväg till Mörby.
Gå på banken och skaffa en ny bankdosa, om någonting är på tiden så är det väl det. Man har verkligen ingen koll på pengarna, eller jag har ingen koll, ska väl inte sitta och skylla på någon annan. Fattar inte hur pengarna bara kan rulla iväg, vad gör jag? Sånt händer, man måste ju få leva. Men förändring måste det bli.
Längtar efter mamma och pappa, längtar efter min bror, efter mina systrar, längtar efter Erika, Sanna det finns hur många som helst jag längtar efter. Men jag har det ändå bra, ska se till att umgås som bara den till påsk. Får förhoppningsvis träffa Aina då också som flyttade till Umeå precis då jag flyttade hit. Dålig tajming, jag som hade längtat. Men, men... Nu kommer jag hem.
Sara och Sebbe flyttar till egen lägenhet i mitten av April - jag då? jag vill också ha eget. Nu är det bara jag som bor som fucking inneboende. Jag klarar inte av att se att någon varit i mitt rum när jag inte är hemma, inte vet jag om det är löjligt av mig, men så gör man inte. Okej om jag är hemma, men jag har ju inte en aning om vad dom har gjort där inne. Största sannorlikheten är väl att dom inte rört speciellt mycket, men det är ändå inte alls kul. Alla behöver sitt eget privata, i nuläget har jag inget sånt och det stör mig. Jag behövder det verkligen.
Hoppas på ett telefonsamtal ang. jobb här i dagarna...
Handla - Apoteket - Hämta barnen - Ridning - Middag - Simmning, BACK TO WORK.
Snön, det är snart ett minne blott. Gatorna är helt upptinade och det sipprar på vägarna, igår var det sex plusdrader och av känslan att dömma så är vi där i svängarna idag igen. Det är så härligt med vår, skulle bara vilja ha lite sol, men jag inbillar mig att den kommer, den har faktiskt visat sig väldigt mycket på senaste tiden och nu känns det som att den bara haft två dåliga dagar. Det är verkligen vår och det gör mig så pigg och full med ny kraft. Fick sovmorgon idag, väckarklockan ringde där runt tio och än en gång vända han sig mot väggen och talade om att han skulle nog prova ligga lite i hela sängen innan han klev upp, sova på min kudde ett tag. Retades alltså bara för att jag ville ligga kvar. - Hämden blir ljuv när jag börjar jobba nästa vecka...
Idag är det handling som sker, ska ta min bil och åka iväg till Mörby.
Gå på banken och skaffa en ny bankdosa, om någonting är på tiden så är det väl det. Man har verkligen ingen koll på pengarna, eller jag har ingen koll, ska väl inte sitta och skylla på någon annan. Fattar inte hur pengarna bara kan rulla iväg, vad gör jag? Sånt händer, man måste ju få leva. Men förändring måste det bli.
Längtar efter mamma och pappa, längtar efter min bror, efter mina systrar, längtar efter Erika, Sanna det finns hur många som helst jag längtar efter. Men jag har det ändå bra, ska se till att umgås som bara den till påsk. Får förhoppningsvis träffa Aina då också som flyttade till Umeå precis då jag flyttade hit. Dålig tajming, jag som hade längtat. Men, men... Nu kommer jag hem.
Sara och Sebbe flyttar till egen lägenhet i mitten av April - jag då? jag vill också ha eget. Nu är det bara jag som bor som fucking inneboende. Jag klarar inte av att se att någon varit i mitt rum när jag inte är hemma, inte vet jag om det är löjligt av mig, men så gör man inte. Okej om jag är hemma, men jag har ju inte en aning om vad dom har gjort där inne. Största sannorlikheten är väl att dom inte rört speciellt mycket, men det är ändå inte alls kul. Alla behöver sitt eget privata, i nuläget har jag inget sånt och det stör mig. Jag behövder det verkligen.
Hoppas på ett telefonsamtal ang. jobb här i dagarna...
Handla - Apoteket - Hämta barnen - Ridning - Middag - Simmning, BACK TO WORK.
Tisdag.
HANNA 060328.
Ja, snart är det April, tänk vad tiden går snabbt.
Sökt lite jobb nu, bla. på Ica Maxi och Ica Kvantum här nere, ringde Maxi i Nacka idag och personalansvarige blev nästan lite till sig när jag sa att jag jobbat på Ica Maxi i Umeå "ja, det är ju klart att det ger lite förtur" sedan ville han ha mitt namn och veta när jag skickat in min ansökan och ja, absolut - nog skulle dom anställa folk inför sommaren. Hoppas det fortsätter såhär lovande.
Imorse var det en tidig morgon igen, klev upp 06:00 och plågades än en gång av att se honom vända sig mot väggen och somna igen. Men, men... det gick det också. Var här vid halv åtta, familjen åkte och det var bara jag och Fia kvar, hon som jag snart skulle lämna på skolan för att börja städa huset. Gjorde det på en gång och blev klar, tävttar nu bara kläder, de är allt som är kvar idag. Förutom Sollentuna svängen som vanligt på tisdagar. Det är plusgrader ute och snön håller på rinna iväg. Uppfarten är en isbana och det är bara att hålla andan o se om man glider ut på vägen igen.
Nu är det dags för annat, less på datorn.
Umeå v. 15...
Ja, snart är det April, tänk vad tiden går snabbt.
Sökt lite jobb nu, bla. på Ica Maxi och Ica Kvantum här nere, ringde Maxi i Nacka idag och personalansvarige blev nästan lite till sig när jag sa att jag jobbat på Ica Maxi i Umeå "ja, det är ju klart att det ger lite förtur" sedan ville han ha mitt namn och veta när jag skickat in min ansökan och ja, absolut - nog skulle dom anställa folk inför sommaren. Hoppas det fortsätter såhär lovande.
Imorse var det en tidig morgon igen, klev upp 06:00 och plågades än en gång av att se honom vända sig mot väggen och somna igen. Men, men... det gick det också. Var här vid halv åtta, familjen åkte och det var bara jag och Fia kvar, hon som jag snart skulle lämna på skolan för att börja städa huset. Gjorde det på en gång och blev klar, tävttar nu bara kläder, de är allt som är kvar idag. Förutom Sollentuna svängen som vanligt på tisdagar. Det är plusgrader ute och snön håller på rinna iväg. Uppfarten är en isbana och det är bara att hålla andan o se om man glider ut på vägen igen.
Nu är det dags för annat, less på datorn.
Umeå v. 15...
Måndag.
HANNA 060327.
Efter en helt galet underbar helg.
Jag vet knappt var jag ska börja. Onsdag kväll åkte jag till Jonas, trött som vanligt (kan någon berätta för mig vad man saknar för ämnen i kroppen om man alltid är trött, då ska jag se till att jag får i mig dom) Alltid denna ständiga trötta känsla, blir så less att jag inte orkar göra något efter jobbet. Nåja, var vaken till frammåt 01:30 innan det slutligen inte alls gick längre, men med tanke på att vi skulle sitta en lång tid i bil var det bra att va trött, kanske kunde man sova bort en stund av resan.
07:30 Ringer väckarklockan, in i duschen och vidare iväg till Jonas pappa och Ewa där vi lastar oss in i bilen, åker och hämtar Amadeus och Janette och beger oss. Resan är lång men tillslut är vi framme. Får nyckeln till hotell rummet och inser att vi har nummret dörr-i-dörr med baren, inte alls illa. Går och handlar och därefter ut och äter. Det blir en trevlig kväll, mycket trevlig. Efter middagen är sömnen inte långt borta.
Nästa morgon ringer väckarklockan 08:00, kliver upp, käkar frukost, solen skiner, inte ett moln - ut i backen, grymt, första gången jag på riktigt får åka bräda i år. Vi njuter, av allt som fjällen kan ge, 09 - 16 i backen, inte en minut förlorad, vila mot solväggen och kärlek, han gör mig så kär. Därefter hem, laga taccos och en lugn kväll.
Nästa dag gäller samma sak, solen skiner, den här dagen ännu varmare, när vi kliver upp visar termometern redan +12grader. Ut, skär färg i ansiktet, ännu bättre åkning den här dagen och middag ute på en fin resturang. Sista dagen började spännande, natten var natten då man ställer om till sommartid och vad händer. Vi ställer om klockan, allt är frid och fröjd. Går vidare och somnar och vaknar runt 08,00 som vanligt. Allt är som det ska, men alla andra i rummet sover, Jonas ligger vaken... Börjar fundera varför ingen annan vaknar, utanför låter damsugare och folk smäller med sina saker, vad gör dom vaken nu? Man ska inte va ute ur rummet före 10:00. Inte långt därefter kommer Anders upp, för att klockorna ska gå rättt, på minuten så ringer han fröken ur. "Klockan är nu, 10:09:40" Typiskt! Klockan är ställd åt fel håll, för tio minuter sedan skulle man ha lämnar rummet, som tur är är vädret lite sämre idag och vi bestämmer oss därför att inte åka i backarna utan ge oss av hemmåt, kändes skönt att man inte missade dedär finaste vädret.
Helgen var i världsklass, jag har dock väldigt svårt för dehär att bli bjuden på ALLT. Visst, självklart blir jag jätteglad, men jag vet inte hur jag ska visa hur tacksam jag är. Men helgen har varit helt underbar och imorse när jag åkte från Jonas 06:29 så förstod jag verkligen, att jag vet vad kärlek är...
Efter en helt galet underbar helg.
Jag vet knappt var jag ska börja. Onsdag kväll åkte jag till Jonas, trött som vanligt (kan någon berätta för mig vad man saknar för ämnen i kroppen om man alltid är trött, då ska jag se till att jag får i mig dom) Alltid denna ständiga trötta känsla, blir så less att jag inte orkar göra något efter jobbet. Nåja, var vaken till frammåt 01:30 innan det slutligen inte alls gick längre, men med tanke på att vi skulle sitta en lång tid i bil var det bra att va trött, kanske kunde man sova bort en stund av resan.
07:30 Ringer väckarklockan, in i duschen och vidare iväg till Jonas pappa och Ewa där vi lastar oss in i bilen, åker och hämtar Amadeus och Janette och beger oss. Resan är lång men tillslut är vi framme. Får nyckeln till hotell rummet och inser att vi har nummret dörr-i-dörr med baren, inte alls illa. Går och handlar och därefter ut och äter. Det blir en trevlig kväll, mycket trevlig. Efter middagen är sömnen inte långt borta.
Nästa morgon ringer väckarklockan 08:00, kliver upp, käkar frukost, solen skiner, inte ett moln - ut i backen, grymt, första gången jag på riktigt får åka bräda i år. Vi njuter, av allt som fjällen kan ge, 09 - 16 i backen, inte en minut förlorad, vila mot solväggen och kärlek, han gör mig så kär. Därefter hem, laga taccos och en lugn kväll.
Nästa dag gäller samma sak, solen skiner, den här dagen ännu varmare, när vi kliver upp visar termometern redan +12grader. Ut, skär färg i ansiktet, ännu bättre åkning den här dagen och middag ute på en fin resturang. Sista dagen började spännande, natten var natten då man ställer om till sommartid och vad händer. Vi ställer om klockan, allt är frid och fröjd. Går vidare och somnar och vaknar runt 08,00 som vanligt. Allt är som det ska, men alla andra i rummet sover, Jonas ligger vaken... Börjar fundera varför ingen annan vaknar, utanför låter damsugare och folk smäller med sina saker, vad gör dom vaken nu? Man ska inte va ute ur rummet före 10:00. Inte långt därefter kommer Anders upp, för att klockorna ska gå rättt, på minuten så ringer han fröken ur. "Klockan är nu, 10:09:40" Typiskt! Klockan är ställd åt fel håll, för tio minuter sedan skulle man ha lämnar rummet, som tur är är vädret lite sämre idag och vi bestämmer oss därför att inte åka i backarna utan ge oss av hemmåt, kändes skönt att man inte missade dedär finaste vädret.
Helgen var i världsklass, jag har dock väldigt svårt för dehär att bli bjuden på ALLT. Visst, självklart blir jag jätteglad, men jag vet inte hur jag ska visa hur tacksam jag är. Men helgen har varit helt underbar och imorse när jag åkte från Jonas 06:29 så förstod jag verkligen, att jag vet vad kärlek är...
Onsdag.
HANNA 060322.
Imorgon bär det av norrut, mot snön, dock inte hem, med till Sälen. Ska verkligen bli jättekul och jag hoppas att det är vad det blir. Jobbar nu fyra och en halv timma till idag innan väskan ska vara packad, barnen hämtade, Fia ridit klart, Marcus simmat och veckan är arbetsmässigt avslutad. Pratade precis med pappa, saknar honom så otroligt mycket, saknar givetvis mig älskade mamma och min övriga familj också, men just nu är det pappa...
Precis kastat in den sista tvätten i tvättmaskinen, strukit bort dagens tvätt och ska precis till att stryka mina egna kläder och lägga ner dom i väskan. Ah, suget att få åka lite bräda kokar över. Jag har stått på brädan några timmar i Sollentuna i år, med Fia 9år som åker störtlopp, backarna tar kanske på sin höjd en och en halv minut, och det är verkligen en max tid. Förra årets tre vändor till fjällen och Jonas alla trippar i år börjar förklara för mig att det är dags nu.
Sökt lite till universitetet inför hösten också, och jobb såklart.
Undrar just vad som händer, det är skönt men ändå ruskigt jobbigt med ovisheten om allt vad som händer här framöver, känns som att jag inte har en enda sekund planerad...
Dags för strykbrädan...
Imorgon bär det av norrut, mot snön, dock inte hem, med till Sälen. Ska verkligen bli jättekul och jag hoppas att det är vad det blir. Jobbar nu fyra och en halv timma till idag innan väskan ska vara packad, barnen hämtade, Fia ridit klart, Marcus simmat och veckan är arbetsmässigt avslutad. Pratade precis med pappa, saknar honom så otroligt mycket, saknar givetvis mig älskade mamma och min övriga familj också, men just nu är det pappa...
Precis kastat in den sista tvätten i tvättmaskinen, strukit bort dagens tvätt och ska precis till att stryka mina egna kläder och lägga ner dom i väskan. Ah, suget att få åka lite bräda kokar över. Jag har stått på brädan några timmar i Sollentuna i år, med Fia 9år som åker störtlopp, backarna tar kanske på sin höjd en och en halv minut, och det är verkligen en max tid. Förra årets tre vändor till fjällen och Jonas alla trippar i år börjar förklara för mig att det är dags nu.
Sökt lite till universitetet inför hösten också, och jobb såklart.
Undrar just vad som händer, det är skönt men ändå ruskigt jobbigt med ovisheten om allt vad som händer här framöver, känns som att jag inte har en enda sekund planerad...
Dags för strykbrädan...
Tisdag.
HANNA 060321.
Solen skiner, men det är kallt. Den har skinit nästan varenda dag på sistonde, dock inte i helgen då mina systrar var här, men det var ju ett ljus i sig. Det var helt otroligt att få ägna lite tid tillsammans med dom jag varit van att alltid ha omkring mig. Tråkigt att Maria inte kunde följa med, saknaden finns där inne. Men jag är otroligt glad och tacksam för att ni kom och ägnade eran tid med mig.
Idag har jag tvättat bilen invändigt, händerna är som russin och ändå känns det som att det skrubbandet jag gjorde inte alls märks då bilen i övrigt är fruktansvärt vanvårdad. Tvättat lite, strykningen väntar, maglat, ska hämta barnen, mår inte alls hundra idag, jag vägrar att bli sjuk nu när vi äntligen ska få spendera lite tid tillsammans. Lite samarin så mår förhoppningsvis magen bättre på ett tag.
Satt och tittade på lite lägenheter för en stund sedan, det finns inte ord att beskriva hur gärna jag skulle vilja, men det krävs ju mer än den viljan, ett annat jobb och framförallt är frågan hur jag ska lyckas få en lägenhet? Aja, det blir ett senare problem.
Igår var jag sjuk, sov 17 timmar av dygnets 24. Klockan två hade jag precis tagit mig ur sängen för att snälla Jonas skulle skjutsa hem mig då Marcus ringde. Familjen var mycket väl informerad om att jag skulle komma hem först klockan fyra för att hämta Fia då hon inte bör gå ensam från skolan, det hade jag lovat att fixa. Men nu hade inte Marcus med sin någon nyckel. 12 år, kom igen, då är man inte vilket barn som helst längre, man kan inte lämna hjärnan hemma varje dag. Nåja, vi satte oss i bilen och han hann prata med mig åtminstonde ett par gånger och undra var vi var - han ville bara påminna mig om att han frös. Jaja, vi är på väg och det visste han sedan tidigare. Solen sken och det var plusgrader, hade man bara promenerat lite skulle man inte alls ha frusit, väl framme inser vi att han fortfarande står kvar utanför skolan, han har inte ens förmått sig att promenera hemmåt och dessutom inte ens stängt jackan. Pust!
Den dagen jag skaffar barn ska se till att lära dom ett och annat som är ganska grundläggande för ett liv här på jorden. Det går inte att va barn i alla år, tillslut måste man väl själv vilja växa upp och visa att man kan stå på egna ben...?
Söker lite jobb nu inför sommaren iaf. Känner att jag troligtvis, om möjligt, inte kommer att bli kvar här. Jag har visserligen betald semester och det är ju inte fy skamm, men det vore otroligt skönt med ett jobb där jag skattar på pengarna och kanske tillomed har råd att skaffa något eget ställe att bo på. Dethär är precis som att flytta hem igen. Inte alls min grej. När jag dessutom kommer hem o märker att folk har varit i mitt rum känns det inte alls speciellt skoj. Jag vill ha privat tid ibland och tycker inte alls att det är speciellt konstigt?
Nu är det dags att ta itu med lite mer tvätt och snart ringer nog Marcus och vill ha skjuts så, det finns bara en sak att göra. Gör klart så är det gjort...
Bless you.
Solen skiner, men det är kallt. Den har skinit nästan varenda dag på sistonde, dock inte i helgen då mina systrar var här, men det var ju ett ljus i sig. Det var helt otroligt att få ägna lite tid tillsammans med dom jag varit van att alltid ha omkring mig. Tråkigt att Maria inte kunde följa med, saknaden finns där inne. Men jag är otroligt glad och tacksam för att ni kom och ägnade eran tid med mig.
Idag har jag tvättat bilen invändigt, händerna är som russin och ändå känns det som att det skrubbandet jag gjorde inte alls märks då bilen i övrigt är fruktansvärt vanvårdad. Tvättat lite, strykningen väntar, maglat, ska hämta barnen, mår inte alls hundra idag, jag vägrar att bli sjuk nu när vi äntligen ska få spendera lite tid tillsammans. Lite samarin så mår förhoppningsvis magen bättre på ett tag.
Satt och tittade på lite lägenheter för en stund sedan, det finns inte ord att beskriva hur gärna jag skulle vilja, men det krävs ju mer än den viljan, ett annat jobb och framförallt är frågan hur jag ska lyckas få en lägenhet? Aja, det blir ett senare problem.
Igår var jag sjuk, sov 17 timmar av dygnets 24. Klockan två hade jag precis tagit mig ur sängen för att snälla Jonas skulle skjutsa hem mig då Marcus ringde. Familjen var mycket väl informerad om att jag skulle komma hem först klockan fyra för att hämta Fia då hon inte bör gå ensam från skolan, det hade jag lovat att fixa. Men nu hade inte Marcus med sin någon nyckel. 12 år, kom igen, då är man inte vilket barn som helst längre, man kan inte lämna hjärnan hemma varje dag. Nåja, vi satte oss i bilen och han hann prata med mig åtminstonde ett par gånger och undra var vi var - han ville bara påminna mig om att han frös. Jaja, vi är på väg och det visste han sedan tidigare. Solen sken och det var plusgrader, hade man bara promenerat lite skulle man inte alls ha frusit, väl framme inser vi att han fortfarande står kvar utanför skolan, han har inte ens förmått sig att promenera hemmåt och dessutom inte ens stängt jackan. Pust!
Den dagen jag skaffar barn ska se till att lära dom ett och annat som är ganska grundläggande för ett liv här på jorden. Det går inte att va barn i alla år, tillslut måste man väl själv vilja växa upp och visa att man kan stå på egna ben...?
Söker lite jobb nu inför sommaren iaf. Känner att jag troligtvis, om möjligt, inte kommer att bli kvar här. Jag har visserligen betald semester och det är ju inte fy skamm, men det vore otroligt skönt med ett jobb där jag skattar på pengarna och kanske tillomed har råd att skaffa något eget ställe att bo på. Dethär är precis som att flytta hem igen. Inte alls min grej. När jag dessutom kommer hem o märker att folk har varit i mitt rum känns det inte alls speciellt skoj. Jag vill ha privat tid ibland och tycker inte alls att det är speciellt konstigt?
Nu är det dags att ta itu med lite mer tvätt och snart ringer nog Marcus och vill ha skjuts så, det finns bara en sak att göra. Gör klart så är det gjort...
Bless you.
Fredag.
HANNA 060317.
Fredag, fredag, fredag...
Finns det en bättre dag? Ja, visserligen, dagetid är den väl inte speciellt underhållande, det är jobb precis som vanligt, allt är i sin ordning, men frammåt kvällen, när man känner att man faktiskt har en hel helg framför sig, då känns det ganska bra. När det sedan kommer till lördag är det ju bara söndag kvar och man börjar förbereda sig på måndag igen.
Som vanligt var familjen igång imorse runt 06:00 och jag vaknade självklart och kunde inte somna om, däremot sov jag en stenhård natt efter att ha pratat med hela Umeå i telefon, men de var trevligt. Klev iaf upp när jag hörde att dörren stängdes av pappa Mikael och började tvätta och stryka undan o slipper jag göra det i eftermiddag. Nu är det biltvätten och handlingen kvar och det är ju sisådär lagom tungt.
Lördag, det blir denna Melodifestival som det snackas om.
Själv är jag inte speciellt insatt, men har två systrar omkring mig som i lågor står högt och verkligen har tänkt att vi ska gå, men de blir säkert kalas kul. Shoppa, jag vill shoppa också, känner suget i magen, det är dags igen. Måste hitta nåt fint att ha kanske imorgon kväll? Dedär ska jag ta tag i, men snart börjar pengarna sina, dom bara rinner iväg och det var ju inte riktigt vad som var meningen.
Hungrig, jag är hungrig...
Såg lite smaskig pyttipanna i frysen, ska hälsa på där!
Trevlig helg gott folk, trevlig helg.
Fredag, fredag, fredag...
Finns det en bättre dag? Ja, visserligen, dagetid är den väl inte speciellt underhållande, det är jobb precis som vanligt, allt är i sin ordning, men frammåt kvällen, när man känner att man faktiskt har en hel helg framför sig, då känns det ganska bra. När det sedan kommer till lördag är det ju bara söndag kvar och man börjar förbereda sig på måndag igen.
Som vanligt var familjen igång imorse runt 06:00 och jag vaknade självklart och kunde inte somna om, däremot sov jag en stenhård natt efter att ha pratat med hela Umeå i telefon, men de var trevligt. Klev iaf upp när jag hörde att dörren stängdes av pappa Mikael och började tvätta och stryka undan o slipper jag göra det i eftermiddag. Nu är det biltvätten och handlingen kvar och det är ju sisådär lagom tungt.
Lördag, det blir denna Melodifestival som det snackas om.
Själv är jag inte speciellt insatt, men har två systrar omkring mig som i lågor står högt och verkligen har tänkt att vi ska gå, men de blir säkert kalas kul. Shoppa, jag vill shoppa också, känner suget i magen, det är dags igen. Måste hitta nåt fint att ha kanske imorgon kväll? Dedär ska jag ta tag i, men snart börjar pengarna sina, dom bara rinner iväg och det var ju inte riktigt vad som var meningen.
Hungrig, jag är hungrig...
Såg lite smaskig pyttipanna i frysen, ska hälsa på där!
Trevlig helg gott folk, trevlig helg.
Torsdag.
HANNA 060316.
Solen skiner, varför klaga. - Lina var här på förmiddagen, trevligt. Ikväll flyttar hon hem till Umeå, måste medge att det känns jättetråkigt, även om vi inte hunnit ses mycket alls är det en förlust. Fick en promenad med solen och en varm choklad tillsammans. Men Umeå har såklart sin charm också. Så bra kommer hon garanterat att få det där, ändå tråkigt när en av dom få som finns här åker? Men, aja... Solen skiner! Våren är bra underbar trots allt, saker och ting blir så otroligt mycket enklare, inte bara praktiskt utan psykiskt.
Imorgon är det fredag, åh! 21:30 lämnar mina favoriter Umeå och kommer hit, dock med tåg så det tar ju sin stund. 07:44 ses vi slutligen på centralen. Ingen människa i världen kan förstå vad det betyder att få träffa sina syskon när man varit ifrån varandra. Shoppa, shoppa, shoppa och kanske ut och äta, vem vet kanske ses vi på melodifestivalen också.
Klippte mig och färgade håret lite, nu sägs jag se ut som mor Osbourne, underbart betyg.
Solen skiner, varför klaga. - Lina var här på förmiddagen, trevligt. Ikväll flyttar hon hem till Umeå, måste medge att det känns jättetråkigt, även om vi inte hunnit ses mycket alls är det en förlust. Fick en promenad med solen och en varm choklad tillsammans. Men Umeå har såklart sin charm också. Så bra kommer hon garanterat att få det där, ändå tråkigt när en av dom få som finns här åker? Men, aja... Solen skiner! Våren är bra underbar trots allt, saker och ting blir så otroligt mycket enklare, inte bara praktiskt utan psykiskt.
Imorgon är det fredag, åh! 21:30 lämnar mina favoriter Umeå och kommer hit, dock med tåg så det tar ju sin stund. 07:44 ses vi slutligen på centralen. Ingen människa i världen kan förstå vad det betyder att få träffa sina syskon när man varit ifrån varandra. Shoppa, shoppa, shoppa och kanske ut och äta, vem vet kanske ses vi på melodifestivalen också.
Klippte mig och färgade håret lite, nu sägs jag se ut som mor Osbourne, underbart betyg.
Tisdag.
HANNA 060314.
Ja, då var det den kända städdagen som hade kommit för att stanna. Helena är i Finland och Micke visste hon inte var hon hade ( i ett annat land, blev svaret ). Lite drygt halva huset är färgigstädat, nu måste jag pausa för att orkar med resten. Egentligen är det inte speciellt ansträngande, meen... det är så fruktansvärt tråkigt att städa, nån annans hus? Känn efter så förstår du. Nåja, klippte mig igår, hur jag ser ut? - Ja, det kan vi disskutera, framförallt färgen.
Sommaren krånglar. Här har jag inget jobb under sommaren vad jag förstår, jag vill inte det heller. Måste mao. ha ett nytt jobb, vilket även innebär en lägenhet om jag ska bo kvar. Ett annat altenativ är att åka hem över sommaren, eftersom jag troligtvis måste städa ut min lägenhet på Teg, Marcus verkar ska flytta. Stannar jag däremot inte här (...förutsatt att jag fått ett jobb) blir det ännu svårare att skaffa ett. Ja menar, enklast är ju att skaffa ett jobb där man kan få fortsätta knega på efter sommaren, för har jag väl skaffat lägenhet så tänker jag ju inte flytta ut efter ett par månader. Det liksom bara spinner i hjärncentralen.
Kom tillbaka hit imorse tiidigt efter att ha vaknar 06:00 och hoppat på tunnelbanan, sovit hos Jonas, men mest legat vaken, imorse skulle somsagt båda föräldrarna lämna landet och det var därför en väldigt tidig morgon som krävdes. Jobbar till klockan sju och ska till Sollentuna med Fia. - Man ska känna att man lever sometimes.
Saknar min lägenhet i Umeå, hur ska det här gå? ...och om Marcus flyttar ut, går då Lumaf med på att byta hyresgäst, när jag en dag kanske hamnar i Umeå igen, vill jag bo i MIN lägenhet. Grubbel. Ibland måste man väl chansa, ta de osäkra kortet för att komma någon vart.
Älskar min Jonas.
Ja, då var det den kända städdagen som hade kommit för att stanna. Helena är i Finland och Micke visste hon inte var hon hade ( i ett annat land, blev svaret ). Lite drygt halva huset är färgigstädat, nu måste jag pausa för att orkar med resten. Egentligen är det inte speciellt ansträngande, meen... det är så fruktansvärt tråkigt att städa, nån annans hus? Känn efter så förstår du. Nåja, klippte mig igår, hur jag ser ut? - Ja, det kan vi disskutera, framförallt färgen.
Sommaren krånglar. Här har jag inget jobb under sommaren vad jag förstår, jag vill inte det heller. Måste mao. ha ett nytt jobb, vilket även innebär en lägenhet om jag ska bo kvar. Ett annat altenativ är att åka hem över sommaren, eftersom jag troligtvis måste städa ut min lägenhet på Teg, Marcus verkar ska flytta. Stannar jag däremot inte här (...förutsatt att jag fått ett jobb) blir det ännu svårare att skaffa ett. Ja menar, enklast är ju att skaffa ett jobb där man kan få fortsätta knega på efter sommaren, för har jag väl skaffat lägenhet så tänker jag ju inte flytta ut efter ett par månader. Det liksom bara spinner i hjärncentralen.
Kom tillbaka hit imorse tiidigt efter att ha vaknar 06:00 och hoppat på tunnelbanan, sovit hos Jonas, men mest legat vaken, imorse skulle somsagt båda föräldrarna lämna landet och det var därför en väldigt tidig morgon som krävdes. Jobbar till klockan sju och ska till Sollentuna med Fia. - Man ska känna att man lever sometimes.
Saknar min lägenhet i Umeå, hur ska det här gå? ...och om Marcus flyttar ut, går då Lumaf med på att byta hyresgäst, när jag en dag kanske hamnar i Umeå igen, vill jag bo i MIN lägenhet. Grubbel. Ibland måste man väl chansa, ta de osäkra kortet för att komma någon vart.
Älskar min Jonas.
Måndag.
HANNA 060313.
Ännu en helg har gått. Faster Annika och kusin Sofia var i stan så jag passade på att träffa dom igår, traskade omkring och kallt var det. Var på nån street marknad vid Hornstull, mest trevligt att få träffas. På lördagen träffade jag Victor, gjorde mest ingenting, sökte en present till pappa, men hittade givetvis ingenting, åt lite lunch i kulturhuset, där även dotter Beck, från Beck filmerna satt. Igår mötte jag Tomas Dileva på trotoaren. Ungefär som Umeå? Det är kul att se dom, man blir lika förvånad varje gång. Nån i A-teens var på samma café som oss, Dr. Alban och hans familj mötte vi också på en galleria, jag är bara så sen på reagera.
Även att jag skulle baka en cheesecake i helgen.
Vi kan ju diskutera hur den smakade, förstår inte hur det kan bli så fel när man gör enligt ett recept. Nåja, åkte hem igåkväll, mådde inte alls bra. Hoppade av tunnelbanan i slussen för magen sa att det var tid. Satt mig på McDonalds eftersom det inte är tillåtet enligt vadet, annat än på söndagar.
Idag ska jag klippa håret och färga det, hur det nu ska gå till. Aldrig blir man väl helt och fullt nöjd dock. Men förbättring ska det bli, nu är det illa. Nu har jag först och främst helgen att se fram emot, det här är en höjdpunkt, känns så otroligt kul så jag kan inte ens förklara. Därefter är det bara att blicka vidare, nästa onsdag kväll åker jag till Jonas och på torsdag morgon åker vi (om allt går som det ska) till Sälen, aldrig ens varit där. Känns skönt att ha något kul framför sig när systrarna åker hem igen.
Nu är det dags att åka, nervositeten håller i sig.
Hur ska jag se ut i eftermiddag, nåja... det löser sig.
- " Sing for life, sing for joy, sing for every man or woman...."
Ännu en helg har gått. Faster Annika och kusin Sofia var i stan så jag passade på att träffa dom igår, traskade omkring och kallt var det. Var på nån street marknad vid Hornstull, mest trevligt att få träffas. På lördagen träffade jag Victor, gjorde mest ingenting, sökte en present till pappa, men hittade givetvis ingenting, åt lite lunch i kulturhuset, där även dotter Beck, från Beck filmerna satt. Igår mötte jag Tomas Dileva på trotoaren. Ungefär som Umeå? Det är kul att se dom, man blir lika förvånad varje gång. Nån i A-teens var på samma café som oss, Dr. Alban och hans familj mötte vi också på en galleria, jag är bara så sen på reagera.
Även att jag skulle baka en cheesecake i helgen.
Vi kan ju diskutera hur den smakade, förstår inte hur det kan bli så fel när man gör enligt ett recept. Nåja, åkte hem igåkväll, mådde inte alls bra. Hoppade av tunnelbanan i slussen för magen sa att det var tid. Satt mig på McDonalds eftersom det inte är tillåtet enligt vadet, annat än på söndagar.
Idag ska jag klippa håret och färga det, hur det nu ska gå till. Aldrig blir man väl helt och fullt nöjd dock. Men förbättring ska det bli, nu är det illa. Nu har jag först och främst helgen att se fram emot, det här är en höjdpunkt, känns så otroligt kul så jag kan inte ens förklara. Därefter är det bara att blicka vidare, nästa onsdag kväll åker jag till Jonas och på torsdag morgon åker vi (om allt går som det ska) till Sälen, aldrig ens varit där. Känns skönt att ha något kul framför sig när systrarna åker hem igen.
Nu är det dags att åka, nervositeten håller i sig.
Hur ska jag se ut i eftermiddag, nåja... det löser sig.
- " Sing for life, sing for joy, sing for every man or woman...."
Fredag.
HANNA 060310.
Var iväg och åkte rodel igår kväll med Victor, det var kanske huur kul som helst. Trodde aldrig att jag skulle våga utsätta mig själv för nåt sånt. En sak är säker o de är att man blir allt fegare med åren, men dedär ångrar jag inte. Lite blåmärken, men de var värt varenda ett. Ett tips är att prova.
Imorgon fyller Linda år & pappa. Tråkigt att det inte är enkelt att åka hem bara, hade gärna varit där o grattat, men allt är inte möjligt, meen... ni vet att jag tänker på er!
En sista dag nu innan helg, klockan är 11:26 och Marcus är sjuk, ska kasta mig i dushen o handla sen för att laga mat till honom o få slut på denhär dagen nån gång. Jonas är sjuk, ligger däckad hemma så jag ska åka till Täby med Lina imoron och eventuellt åka till rodelbanan och titta på dom som tävlar på söndag, men vi får se. Ännu ingenting bestämt, mer än en sovmorgon som ska heta duga i helgen.
Frida & Lars har kommit på att dom ev. ska bygga hus, intressant - mamma & pappa har precis beställt en jaccusi att ha utomhus. Trevligt, blir spännande att komma hem, på nåt vis ändå konstigt att se att tiden går, utan mig (?)
Nu är det dags för duschen, på återseéde gott folk.
Var iväg och åkte rodel igår kväll med Victor, det var kanske huur kul som helst. Trodde aldrig att jag skulle våga utsätta mig själv för nåt sånt. En sak är säker o de är att man blir allt fegare med åren, men dedär ångrar jag inte. Lite blåmärken, men de var värt varenda ett. Ett tips är att prova.
Imorgon fyller Linda år & pappa. Tråkigt att det inte är enkelt att åka hem bara, hade gärna varit där o grattat, men allt är inte möjligt, meen... ni vet att jag tänker på er!
En sista dag nu innan helg, klockan är 11:26 och Marcus är sjuk, ska kasta mig i dushen o handla sen för att laga mat till honom o få slut på denhär dagen nån gång. Jonas är sjuk, ligger däckad hemma så jag ska åka till Täby med Lina imoron och eventuellt åka till rodelbanan och titta på dom som tävlar på söndag, men vi får se. Ännu ingenting bestämt, mer än en sovmorgon som ska heta duga i helgen.
Frida & Lars har kommit på att dom ev. ska bygga hus, intressant - mamma & pappa har precis beställt en jaccusi att ha utomhus. Trevligt, blir spännande att komma hem, på nåt vis ändå konstigt att se att tiden går, utan mig (?)
Nu är det dags för duschen, på återseéde gott folk.
Torsdag.
HANNA 060309.
Torsdag, som vanligt - dusch handdukarna ska tvättas, Fia ska på engelska kurs, Marcus ska hämtas vid tre, disken, tvätten, Mickes skjortor och kattlåda, tvätta bilen? Ganska lättsam dag!
Sovit hos Jonas, kom hem halv tolv. Det gör dagen lite kortaren är att vakna klockan sju när familjen åker och därefter inte ha någonting att göra fram till klockan tre. Det är en bergodalbana alltihopa, allt utom kärleken. Jag saknar min lägenhet, det är nog svårt att föreställa sig, skulle tro att det är ungefär som att flytta hem igen. Familjen har kontroll på mig och jag klarar inte riktigt av det. Dessutom känner jag bara att, neej - Jag trivs inte här. Dom är snälla, men det är fortfarande nånting. Jobba såhär vill jag verkligen, kanske med mindre barn, jag vet inte riktigt var problemet sitter.
Funderar på att spendera sommaren i Umeå. Känns som att jag kommer behöva det för att liksom få träffa alla dom jag redan saknar, kanske jobba under sommaren och sedan plugga här nere, då kan man lära känna folk, eller söka ett annat jobb tillsvidare. Jag vet faktiskt ingenting, ingenting.
Ikväll ska vi åka rodel, jag och Victor. Ska bli riktigt skoj. :)
Appropå ingenting så snöar det, tacksam vår, nåja...
Dags att sätta sig i rörelse, på återséende!
Torsdag, som vanligt - dusch handdukarna ska tvättas, Fia ska på engelska kurs, Marcus ska hämtas vid tre, disken, tvätten, Mickes skjortor och kattlåda, tvätta bilen? Ganska lättsam dag!
Sovit hos Jonas, kom hem halv tolv. Det gör dagen lite kortaren är att vakna klockan sju när familjen åker och därefter inte ha någonting att göra fram till klockan tre. Det är en bergodalbana alltihopa, allt utom kärleken. Jag saknar min lägenhet, det är nog svårt att föreställa sig, skulle tro att det är ungefär som att flytta hem igen. Familjen har kontroll på mig och jag klarar inte riktigt av det. Dessutom känner jag bara att, neej - Jag trivs inte här. Dom är snälla, men det är fortfarande nånting. Jobba såhär vill jag verkligen, kanske med mindre barn, jag vet inte riktigt var problemet sitter.
Funderar på att spendera sommaren i Umeå. Känns som att jag kommer behöva det för att liksom få träffa alla dom jag redan saknar, kanske jobba under sommaren och sedan plugga här nere, då kan man lära känna folk, eller söka ett annat jobb tillsvidare. Jag vet faktiskt ingenting, ingenting.
Ikväll ska vi åka rodel, jag och Victor. Ska bli riktigt skoj. :)
Appropå ingenting så snöar det, tacksam vår, nåja...
Dags att sätta sig i rörelse, på återséende!
Tisdag.
HANNA 060307.
...och plötsligt säger dom, att dom ska komma alla tre och en tår trillar nerför kinden.
Fanns ingenting som kunde göra mig gladare...
"Jag känner dig, jag känner dig så väl.
Dina fasor, dina våndor finns också i min själ.
Du är mitt kött och blod.
Det bär ett dyrbart namn, det är min kärlek utan villkor.
Jag gör vad jag kan."
Syskon, syskon - Så nära, men ändå så långt borta.
Hela himmlen ler.
...och plötsligt säger dom, att dom ska komma alla tre och en tår trillar nerför kinden.
Fanns ingenting som kunde göra mig gladare...
"Jag känner dig, jag känner dig så väl.
Dina fasor, dina våndor finns också i min själ.
Du är mitt kött och blod.
Det bär ett dyrbart namn, det är min kärlek utan villkor.
Jag gör vad jag kan."
Syskon, syskon - Så nära, men ändå så långt borta.
Hela himmlen ler.
Torsdag.
HANNA 060302.
Ensam, helt helt ensam.
Faktum är att det känns bra, det känns skönt att för sista gången den här veckan ha vaknat av krig på övervåningen, det känns riktigt, riktigt bra att få vakna till en helt tom och egen villa där jag i några dagar, helt ostört kan ligga vid tvn i pyjamas och se på film hela dagen, ja - idag är det en sån dag. Med all ro i hela världen sitter jag och smaskar på mosad banan, precis som när man var liten, med mjukiskläder och helt okammat hår traskar jag omkring, det finns inte en anledning på denna jord att göra nåt åt saken.
Jag har funderat på en sak, idag igen - någon förvånad?
Visserligen är det väl en klyscha, att man förstår vad någon betyder när man inte längre har honom eller henne. Hur mycket visar man att man uppskattar varandra egentligen, jag har varit utan, framförallt min familj och mina tjejer i nu snart två månader, det är inte så länge kan man säga, men sätt er in i mitt sitts så ska jag visa att alla dagar inte är enkla. Hemma kan man liksom känna den där 'vibben' som säger en att man faktiskt är omtyckt och älskad av sin familj och dom man har att göra med. Det är sånt som ofta inte behöver uttalas utan bara finns i det man gör och man trivs tillsammans. Men här, här har jag inte korten på bordet på samma sätt. Jag kan inte förklara tacksamheten till min flickor som för övrigt numera är spridda runt halva jorden, den tiden vi har spenderat tillsammans är inte ett år, eller två. Av den anledningen behöver man aldrig vänta på några ord, jag vet att det är vi och faktum är att jag aldrig kommer att oroa mig för att någon eller några ska falla bort, vi vet var vi har varandra. Men nu, när jag sitter helt själv, i en helt ny och iprinsip okänd stad, när jag sagt hejdå till två av mina absolut bästa vänner för att inte se dom på ett helt år när dom ägnar sin tid åt natur och äventyr i Australien och när jag, faktiskt har lämnat resten av mina underbara vänner kvar i Umeå, det är först nu man inser hur mycket dom faktiskt betyder och hur lite jag skulle klara mig om jag inte hade dom som rätade på min rygg när jag inte orkar och som alltid, oavsett vad står bakom mig. Det är då man inser att man inte skulle klara sig utan.
Jonas är kvar i Vemdalen. Sex dagar har det gått sedan han åkte, det är väl ingenting va? - Men det är han, som får mig att vilja stanna kvar, som håller upp mig och som får mig att vilja komma någonstans här nere. Man måste vara självständig, men när man inte orkar då? När man behöver någon, någon man vet bryr sig och inte bara sjunker genom jorden när man behöver hjälp. Ja, då krävs det någon man litar på och plötsligt har jag träffat honom, han jag aldrig kunde ana att jag skulle hamna tillsammans med, någon jag verkligen inte trodde att jag var värd. Men ord kan inte förklara, vad denna gosse betyder.
Ensam, helt helt ensam.
Faktum är att det känns bra, det känns skönt att för sista gången den här veckan ha vaknat av krig på övervåningen, det känns riktigt, riktigt bra att få vakna till en helt tom och egen villa där jag i några dagar, helt ostört kan ligga vid tvn i pyjamas och se på film hela dagen, ja - idag är det en sån dag. Med all ro i hela världen sitter jag och smaskar på mosad banan, precis som när man var liten, med mjukiskläder och helt okammat hår traskar jag omkring, det finns inte en anledning på denna jord att göra nåt åt saken.
Jag har funderat på en sak, idag igen - någon förvånad?
Visserligen är det väl en klyscha, att man förstår vad någon betyder när man inte längre har honom eller henne. Hur mycket visar man att man uppskattar varandra egentligen, jag har varit utan, framförallt min familj och mina tjejer i nu snart två månader, det är inte så länge kan man säga, men sätt er in i mitt sitts så ska jag visa att alla dagar inte är enkla. Hemma kan man liksom känna den där 'vibben' som säger en att man faktiskt är omtyckt och älskad av sin familj och dom man har att göra med. Det är sånt som ofta inte behöver uttalas utan bara finns i det man gör och man trivs tillsammans. Men här, här har jag inte korten på bordet på samma sätt. Jag kan inte förklara tacksamheten till min flickor som för övrigt numera är spridda runt halva jorden, den tiden vi har spenderat tillsammans är inte ett år, eller två. Av den anledningen behöver man aldrig vänta på några ord, jag vet att det är vi och faktum är att jag aldrig kommer att oroa mig för att någon eller några ska falla bort, vi vet var vi har varandra. Men nu, när jag sitter helt själv, i en helt ny och iprinsip okänd stad, när jag sagt hejdå till två av mina absolut bästa vänner för att inte se dom på ett helt år när dom ägnar sin tid åt natur och äventyr i Australien och när jag, faktiskt har lämnat resten av mina underbara vänner kvar i Umeå, det är först nu man inser hur mycket dom faktiskt betyder och hur lite jag skulle klara mig om jag inte hade dom som rätade på min rygg när jag inte orkar och som alltid, oavsett vad står bakom mig. Det är då man inser att man inte skulle klara sig utan.
Jonas är kvar i Vemdalen. Sex dagar har det gått sedan han åkte, det är väl ingenting va? - Men det är han, som får mig att vilja stanna kvar, som håller upp mig och som får mig att vilja komma någonstans här nere. Man måste vara självständig, men när man inte orkar då? När man behöver någon, någon man vet bryr sig och inte bara sjunker genom jorden när man behöver hjälp. Ja, då krävs det någon man litar på och plötsligt har jag träffat honom, han jag aldrig kunde ana att jag skulle hamna tillsammans med, någon jag verkligen inte trodde att jag var värd. Men ord kan inte förklara, vad denna gosse betyder.
Onsdag.
HANNA 060301.
Första Mars, vår? - Knappast.
Idag öser snön ner, från sol och klarblå himmel till rena skyfallet av snö, men det är inte utan att jag får lust att ta med Fia ut o leka, hehe. Sån där skön, lätt snö. Nåja, sista dagen före långhelg idag, imorgon åker familjen Bragd till Idre och ensam kvar blir jag. På sätt och vis skönt, oj vad jag ska njuta av kanal 5, Mtv och tv 3, aldrig hade jag uppskattat det på samma sätt. På torsdag åker jag och Lina till Kista och Täby och på fredag ska jag träffa min kusin, trevligt!
Igår, efter att ha lämnat Fia i sollentuna satt jag ensam i bilen, likt mig började jag fundera, en massa rundgång i huvudet. Jag tänkte på den tid som fanns förut, när man på något vis önskade att man kom till en ny stad där man inte kände någon, bara för att slippa vara samma Hanna som man hade varit sedan lågstadiet, jag menar inte att jag inte trivdes med mig själv, men allt vad man en gång gjort fick man ju bära med sig, eftersom man alltid haft samma människor runt fötterna, kanske inte alla, men alltid hade man ju med sig några. Längtan efter chansen att få börja om, och jag är nog där nu, konstigt nog.
Vad jag däremot märkte var att ingenting förändrades, verkligen ingenitng. För en stund kändes det lite som att man hade sumpat en chans, en chans att sparka bort dendär veka delen, men jag kom snart på mig själv. Det är kanske i det man växer, man kan aldrig bli någon man inte är och någon stans är det ju ingen annan än jag som bestämt vem jag ska vara, man har kommit till ett stadie då man vet vem man är, ingen högstadie tid längre, då man gärna var alla till lags, nej... dethär är nog jag, det är nu man är sig själv och det är upp till omgivningen att tycka om eller låta bli. - Att bli vuxen handlar om både ett och annat och det börjar man nog förstå då man lämnar hus och hem, vänner, familj och det närmsta man har kring hjärtat, för att själv bli stor. Utan stöd och utan linor, gör man en chansning och bara hoppas att det ska gå bra. - Men det är väl i motvind som draken lyfter har jag hört.
Jag om någon är inte hemifrån van att ta hand om någon, okej det var en sak när man bodde hemma, men sedan man skaffade sitt eget bestämde man själv om man ville leva i en röra av smutsiga kläder och disk eller inte, om man ville äta middag eller vakna med ont i magen. Nu, har jag ansvar för två barn, två barn som absolut inte bryr sig om mjölken står framme och blir sur, som inte alls har en anledning att göra sina läxor och som heller inte tycker att det är nödvändigt att varken äta, sova eller duscha - nej, det är jag som ska tycka att det är viktigt, för det är jag som ska göra allt dedär som barnens föräldrar inte kan göra när de är mitt i karriären, det är jag som har ansvaret. Att kläderna är rena till nästa dag i skolan, att Electrolux chef har rena strykna skjortor på måndag och på tisdag och på onsdag och på torsdag, ja... det är på mitt ansvar. Plötsligt har man tagit de steget, att man faktiskt valt att bli vuxen...
Första Mars, vår? - Knappast.
Idag öser snön ner, från sol och klarblå himmel till rena skyfallet av snö, men det är inte utan att jag får lust att ta med Fia ut o leka, hehe. Sån där skön, lätt snö. Nåja, sista dagen före långhelg idag, imorgon åker familjen Bragd till Idre och ensam kvar blir jag. På sätt och vis skönt, oj vad jag ska njuta av kanal 5, Mtv och tv 3, aldrig hade jag uppskattat det på samma sätt. På torsdag åker jag och Lina till Kista och Täby och på fredag ska jag träffa min kusin, trevligt!
Igår, efter att ha lämnat Fia i sollentuna satt jag ensam i bilen, likt mig började jag fundera, en massa rundgång i huvudet. Jag tänkte på den tid som fanns förut, när man på något vis önskade att man kom till en ny stad där man inte kände någon, bara för att slippa vara samma Hanna som man hade varit sedan lågstadiet, jag menar inte att jag inte trivdes med mig själv, men allt vad man en gång gjort fick man ju bära med sig, eftersom man alltid haft samma människor runt fötterna, kanske inte alla, men alltid hade man ju med sig några. Längtan efter chansen att få börja om, och jag är nog där nu, konstigt nog.
Vad jag däremot märkte var att ingenting förändrades, verkligen ingenitng. För en stund kändes det lite som att man hade sumpat en chans, en chans att sparka bort dendär veka delen, men jag kom snart på mig själv. Det är kanske i det man växer, man kan aldrig bli någon man inte är och någon stans är det ju ingen annan än jag som bestämt vem jag ska vara, man har kommit till ett stadie då man vet vem man är, ingen högstadie tid längre, då man gärna var alla till lags, nej... dethär är nog jag, det är nu man är sig själv och det är upp till omgivningen att tycka om eller låta bli. - Att bli vuxen handlar om både ett och annat och det börjar man nog förstå då man lämnar hus och hem, vänner, familj och det närmsta man har kring hjärtat, för att själv bli stor. Utan stöd och utan linor, gör man en chansning och bara hoppas att det ska gå bra. - Men det är väl i motvind som draken lyfter har jag hört.
Jag om någon är inte hemifrån van att ta hand om någon, okej det var en sak när man bodde hemma, men sedan man skaffade sitt eget bestämde man själv om man ville leva i en röra av smutsiga kläder och disk eller inte, om man ville äta middag eller vakna med ont i magen. Nu, har jag ansvar för två barn, två barn som absolut inte bryr sig om mjölken står framme och blir sur, som inte alls har en anledning att göra sina läxor och som heller inte tycker att det är nödvändigt att varken äta, sova eller duscha - nej, det är jag som ska tycka att det är viktigt, för det är jag som ska göra allt dedär som barnens föräldrar inte kan göra när de är mitt i karriären, det är jag som har ansvaret. Att kläderna är rena till nästa dag i skolan, att Electrolux chef har rena strykna skjortor på måndag och på tisdag och på onsdag och på torsdag, ja... det är på mitt ansvar. Plötsligt har man tagit de steget, att man faktiskt valt att bli vuxen...
