Onsdag.
HANNA 060405.
Halva veckan är snart gjord, känns riktigt skönt.
Somnade sent igårkväll, låg och pratade i flera timmar innan det slutligen var dags, vi båda skulle upp och jobba idag så det var likabra, problemet var bara att klockan redan var 02:00. Efersom Jonas skulle åka halv åtta tänkte jag att jag skulle bege mig ungefär då också, han ville ha mig med på GB ett tag och, ptja.. tänkte jag, tråkigt att sova när han åker. Imorse när väckarklockan ringde hade jag redan varit vaken ett antal gånger, vaknade och toksvettades och hade ont i huvudet, lät honom åka till jobbet ensam undertinden jag sov vidare, vaknade vid tio, klädde på mig och gick mot tunnelbanan, men huvudet dånade.
Kom hit, var o handlade och tvättade undan allt igår, tänkte att då får jag en lugn onsdag. Trodde jag. Knappst, tvättkorgarna var fyllda till max och en ny handlingslapp fanns. + Gårdagens kläder som ska strykas och persienner som ska dammtorkas o gud vet allt. Nåja... en alvedon och ett glatt leénde. Vore grymt skönt att slippa vissa saker här, mina arbetsuppgifter är otroligt få, egentligen.... eller visst har jag lite saker att göra om jag vill, men jag kan välja att ta de otroligt lungt också, vilket jag ofta gör. Man känner att familjen brér på och ger mig mer och mer att göra och är sämre och sämre på att passa tiderna, egentligen ska jag sluta 18:00, det går en buss 18:14 - Det är bara att glömma, dom är aldrig hemma den tiden. Är dom hemma halv sju är det bra, lite less.
Nu är jag nog grinig på mycket när jag vet att jag ev. får göra något annat, visst finns det absolut bra saker med att jobba här, familjen är i stor väldigt, väldigt trevliga. Men en sak som att tvätta någon annans ut-och-in-vända underkläder med fartränder, nä fy. - Svettsockar som stinker och aldrig är vända åt rätt håll och jag, ja... jag kan ju tala om att jag vänder dom inte, så fruktansvärt äckligt. Vanor här, som jag aldrig kunnat förstå, som jag aldrig själv skulle komma på tanken att göra. Slänga ner ren tvätt i en smutsig tvättkorg? Aldrig i mitt liv, då kan man ju räkna med att måsta tvätta det igen. Juue!
Pratade med Frida i telefonen igår när hon var på väg till jobbet, hon satt på bussen, själv skulle jag laga mat till Fia och Marcus, med Frida i telefonen skrek jag gång på gång till Marcus att det var mat, jag tror hon fick lite insyn i hur en vardag på det här bygget är. På tredje gången kom han till köket. Fia kom direkt, åt sin mat, ställde undan och gick iväg. - Marcus kom ner, frågade om jag kunde hämta bestick åt honom, besticklådan är kanske, på en höft, en meter från honom. Väl färdig lämnar han allt på bordet och när han är på väg avbryts jag igen för att säga till honom att plocka bort. Han tar sin tallrik (jag står och plockar ur diskmaskinen samtidigt som jag pratar i telefon vilket han ser) ...och är på väg att stoppa in den i diskmaskinen då jag stoppar honom o säger ställ ner den, han ställer den rakt ner och jag får förklara för honom att den ska stå i diskhon. Han är på väg från köket då jag stoppar honom igen, "Marcus, mjölkpaketet, ketchupen och ditt glas då?" Han tar glaset som är halvfullt med mjölk och går till diskmaskinen som fortfarande inte är tömd klart, han vänder och häller mjölken över den rena disken eftersom han inte "kom ihåg" att det var rent. Ahh! Han är på väg att lämna köket igen, "Marcus, mjölken? ketchupen?" ...och vad får jag för svar, jo - det var inte jag som tog fram det. "Nej Marcus, men det är inte jag som har ätit heller." Han går tillbaka, tar och ställer in ketchupen och är ytterligare en gång på väg, "men Maaarcus, mjölken då? Kom igen, försööök...." - det är tomt." blir svaret då han ställer de på bänken. - Ja, och Marcus, vaaad gör man då? Soporna... ! ! ! Undrar just om jag verkligen ska skaffa barn i mitt liv, isf. vet jag en sak. Dom ska vara riktigt uppfostrade.
Idag är det en speciell dag. 5 månader tillsammans....
Halva veckan är snart gjord, känns riktigt skönt.
Somnade sent igårkväll, låg och pratade i flera timmar innan det slutligen var dags, vi båda skulle upp och jobba idag så det var likabra, problemet var bara att klockan redan var 02:00. Efersom Jonas skulle åka halv åtta tänkte jag att jag skulle bege mig ungefär då också, han ville ha mig med på GB ett tag och, ptja.. tänkte jag, tråkigt att sova när han åker. Imorse när väckarklockan ringde hade jag redan varit vaken ett antal gånger, vaknade och toksvettades och hade ont i huvudet, lät honom åka till jobbet ensam undertinden jag sov vidare, vaknade vid tio, klädde på mig och gick mot tunnelbanan, men huvudet dånade.
Kom hit, var o handlade och tvättade undan allt igår, tänkte att då får jag en lugn onsdag. Trodde jag. Knappst, tvättkorgarna var fyllda till max och en ny handlingslapp fanns. + Gårdagens kläder som ska strykas och persienner som ska dammtorkas o gud vet allt. Nåja... en alvedon och ett glatt leénde. Vore grymt skönt att slippa vissa saker här, mina arbetsuppgifter är otroligt få, egentligen.... eller visst har jag lite saker att göra om jag vill, men jag kan välja att ta de otroligt lungt också, vilket jag ofta gör. Man känner att familjen brér på och ger mig mer och mer att göra och är sämre och sämre på att passa tiderna, egentligen ska jag sluta 18:00, det går en buss 18:14 - Det är bara att glömma, dom är aldrig hemma den tiden. Är dom hemma halv sju är det bra, lite less.
Nu är jag nog grinig på mycket när jag vet att jag ev. får göra något annat, visst finns det absolut bra saker med att jobba här, familjen är i stor väldigt, väldigt trevliga. Men en sak som att tvätta någon annans ut-och-in-vända underkläder med fartränder, nä fy. - Svettsockar som stinker och aldrig är vända åt rätt håll och jag, ja... jag kan ju tala om att jag vänder dom inte, så fruktansvärt äckligt. Vanor här, som jag aldrig kunnat förstå, som jag aldrig själv skulle komma på tanken att göra. Slänga ner ren tvätt i en smutsig tvättkorg? Aldrig i mitt liv, då kan man ju räkna med att måsta tvätta det igen. Juue!
Pratade med Frida i telefonen igår när hon var på väg till jobbet, hon satt på bussen, själv skulle jag laga mat till Fia och Marcus, med Frida i telefonen skrek jag gång på gång till Marcus att det var mat, jag tror hon fick lite insyn i hur en vardag på det här bygget är. På tredje gången kom han till köket. Fia kom direkt, åt sin mat, ställde undan och gick iväg. - Marcus kom ner, frågade om jag kunde hämta bestick åt honom, besticklådan är kanske, på en höft, en meter från honom. Väl färdig lämnar han allt på bordet och när han är på väg avbryts jag igen för att säga till honom att plocka bort. Han tar sin tallrik (jag står och plockar ur diskmaskinen samtidigt som jag pratar i telefon vilket han ser) ...och är på väg att stoppa in den i diskmaskinen då jag stoppar honom o säger ställ ner den, han ställer den rakt ner och jag får förklara för honom att den ska stå i diskhon. Han är på väg från köket då jag stoppar honom igen, "Marcus, mjölkpaketet, ketchupen och ditt glas då?" Han tar glaset som är halvfullt med mjölk och går till diskmaskinen som fortfarande inte är tömd klart, han vänder och häller mjölken över den rena disken eftersom han inte "kom ihåg" att det var rent. Ahh! Han är på väg att lämna köket igen, "Marcus, mjölken? ketchupen?" ...och vad får jag för svar, jo - det var inte jag som tog fram det. "Nej Marcus, men det är inte jag som har ätit heller." Han går tillbaka, tar och ställer in ketchupen och är ytterligare en gång på väg, "men Maaarcus, mjölken då? Kom igen, försööök...." - det är tomt." blir svaret då han ställer de på bänken. - Ja, och Marcus, vaaad gör man då? Soporna... ! ! ! Undrar just om jag verkligen ska skaffa barn i mitt liv, isf. vet jag en sak. Dom ska vara riktigt uppfostrade.
Idag är det en speciell dag. 5 månader tillsammans....
Kommentarer
Postat av: Empa
Uäh, bortskämda snorungar... Jag hade inte klarat en vecka. Du gör det bra kompis!
Postat av: Empa
PS.. viktor jobbar på city gross!
Och en sak till. Grattis till fem månader! Jag ska gå och köpa resegodis nu,, mmm!
Puss!
Trackback
