Ja, semster är allt bra underbart. Min första betalda sådana, ja det är något annat det. Varit i Farsta och sedan i skanstull och växlat lite pengar för att ha en tid på Kreta, nerverna är fler än två och jag känner och hoppas att det kommer bli skitkul. Imorgon är det packning som gäller och städning, ska låna ut lägenheten till mina pälsdjurallergiska kusiner så tänkte dra en repa med svabben och såklart lämna bort mina håriga älsklingar under vistelsen i Grekland. En vända til Apoteket och köpa lite solkräm och hem o packa för att sedan försöka sova, känns som att det är utdömt redan.... Hanna, hon som alltid blir magsjuk ett dygn eller två innan flygets avgång, lägrets början eller den fantastiska föreställningen, det är jag det. Det är väl iaf vad jag inbillar mig, samma fenomen har funnits i mig i säkert tio år... Det går mig på nerverna, men frisk blir jag sedan, så fort jag satt min högra tass där på flyget. Man tycks ju börjat lära kännas sig själv åtminstonde.

Sitter och pratar med Anja, hon utvecklas och går vidare, själv sliter jag kvar på Lekloftet. Då man hör hur bra hon verkar ha det så blir jag tårögd. Att komma upp sig på ett sånt sätt, själv sitter jag kvar på Ica fast jag verkligen förstår att det beror på mig själv. Varför gör jag inget åt saken? Komvux till hösten låter som en utmärkt början. Sedan ror jag skeppet vidare och utbildar mig till något av klass. Jag vill vara självständig och mitt mål i livet är mer än ett liv med den jag älskar. Jag ska försörja mig själv, ingen annan ska få betala för mig, det är mitt jobb. Gärna är jag den som försörjer familjen, som verkligen känner sig delaktig i allt som händer mig och mina nära. Jag ska vara en frammåt kvinna med mål att sträva efter, mål som jag klarar av och därmed en stolt dam. Dam? brud, innan jag är dam har jag varit stolt i många år.

Däremot svajar mina planer som seglet på en segelbåt i den vildaste orkan.
Var är det egentligen meningen att det här livet ska ta mig?