Livet är märkligt och underligt men vad vore man utan det. Det har varit en dramatisk sista tid och allt som kunnat hända har hänt. I helgen var det fest hos Helena, alla syskon var där - vi hade helt galet roligt. Det är fantastiskt att syskon kan betyda så oerhört mycket, dom är mina bästa vänner och mitt allt, självklart i kombination med några fler betydelsefulla människor. Förstår inte hur jag har klarat två år i Stockholm utan dem.

Imorgon har vi seminarium i skolan - vet inte om jag är nog påläst, men tron på mig själv infinner sig och det borde kunna bära mig genom dehär.

Tillsist skulle jag vilja ha lite åsikter, det handlar om en gardin till nya lägenheten, men jag vet verkligen inte om den är fin och söt eller fruktansvärd?